kostnad för staten och sannolik tillökning i fattigdomen, osedligheten och brotten. — Den politiska eller avasi-parlamentariska dram, som uppföres i representationskommiltgen, lärer nu lida allt närmare sin upplösning, och denna synes alltmera börja besanna de farhågor, som redan ifrån början kunde alstras af en så heterogen sammansättning, nemligen att slutet blir en babylonisk förbistring. Det är nemligen icke nog med, att kommitteens pluralitet beslutat, att Regeringen skulle få utnämna en tredjedel af ofre kammarens ledamöter, eller trettiotvå till antalet, hvilket skulle ske på lifstid. Det lärer tillika blifvit beslutadt, att denna kammare skulle halva lika andel med den nedre äfven i beskaltningsrätten, i bankfrågor, i val af revisorer samt fullmäktige i banken och riksgåldskontoret m. m. Slutligen har också det hela blifvit än otterligare tillkonstladt derigenom, at i stället att föreslå, det båda kamrarna, när olika meningar uppstode, skulle träda tillsammans och votera per capita i en gemensam rikslörsamliug, skalle hvardera kammaren utse en nämnd af visst antal personer, för att gemensamt votera, likasom nu de förstärkta utskotten. Genom det ena af dessa bestämmelser skulle således Regeringen hafva bestämdt en sjettedel i tillsättningen af folkets ombud, och genom den andra eller valet af nämnderna, skulle ett stort fält alltid vara öppet för intrigen, och resultatet af en riksdags vigtigaste frågor i sista banden bero af partiernas mer eller mindre skicklighet att manövrera i frågan om uppgorandet al en namnlista. Regeringens makt i anslagsfrågor o. s. v. blelve härigenom i sjellva verket ännu längt större, än en sjettedel, om man betänker, att utnämningsrätten är en tredjedel i ena kammaren; ty om det då blott lyckas vinna några röster af de öfriga, i samma kammare, så att en hoflista till nämnden der går igenom, så torde alltid en eller annan röst hunna sås i den nedre, och det bela således kunna beberrskas af eu habil minister. Foljderna voro lätta att förutse. Uti båda nyssnämnda frågor, likasom flera andra på de sednare dagarna, har minoriteten inskränkt sig till fem roster, nemligen de tre ledamoternes af Bondeståndet jemte professor Wingqvists och grosshbandlaren Schartaus. (A. B.j — Ur de nyligen utkomna AÅcherontiska brefven meddelar Svenska Minerva soljande karakteristik öfver Dagligt Allebanda: Allehandas fordna vänner beklaga mycket den rol, det för närvarande spelar. AU så helt och hållet kasta bort sin sjelfständighet, att göra sig till mannequin för ett parti (och , i en trängare sfer, ett kolteri), att puffa för allt eländigt tyg och sorhalla den sanna förtjensten dess rätt, alt soka bedraga det allmänna omdömet i afseende på sakernas verkliga ställning — allt detta kan icke annat än väcka degout, att icke säga något värre, hos dem, som mena väl med såderneslandet, med vår litteratur, med den fosterländska konsten, med upplysningen i allmänhet.) Med extra lägenhet af den 9:de d:s. Kongl. Mai:t har. under denua dag. till diI