Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 februari 1847, sida 1

öoreskrilva sina vilkor, finnes icke, än en handterkare med utmärkt skicklighet i sin koust. Utan uppmärksamhet på dessa omständigbeter, plefve det svärt nog att säga, hvar man egentigen letat sram den nu grasserande spökbistorien om striden mellan bandtverk och kapital. Historien bar sin fullkomliga riktigbet om fabriker och kapital; och om staten någonsin borde blanda sig uti förmynderskap för enskilda, så vore det genom en minutios och sträng reglementering till skydd for fabriksärbetaren. Denne är, såsom sagdt, icke en fullständig menniska; ban är säledes omyndis; och kanske vore det väl betänkt, om man ville på frågan om honom använda t. ex. hälften af det bråk och bekymmer, man haft vid skråreglementeringen för handtverkerierna. Samhället bar en förbindelse att sörja särskildt för sina vanlotiade baru, sabriksarbetarne; och det är äfven rädligt, alt så sker i tid. Det är ur fabrikerna, som socialism och kommunism och diverse andra olyckliga lsunderingar och tilltag öppyuxit. Kommer något dylikt från handtverken, så är det omotiverade vurmerier, mot hvilka blott elt, men också ett ofelbart, botemedel sinnes: fribeten. Säger man åt den i handtverk kunnige arbetaren : adu får föda dig sjelfa, så kan han det; säger man äter detsamma till sabriksarbetaren, så är det en hänande sarkasm. i Vi bafva, såsom läsaren ser, endast yttrat oss något om grunderna, hvarpå de nya författningarne hvila — och hvarpå de kanske borde våga hvila ännu sullständigare —; och vi hafva icke ingått i någon paragrafgranskning. Härtill fordras ett längre begrundande; och det kan möjligen en gång ske. I allmänhet måste man erkänna, alt den väg, regeringen gått, är den rätta; kanske har hon endast icke gått långt nog derpå. I en eller par omständigheter synes hon hafva vikit en smula derifrån, t. ex. i fråga om gerningsmån på landet. Det blir bädanefer icke alldeles omöjligt, att kronobetjeningen, då den går ut på jagt efter ogerningsmän, någon gäng äfven kan komma alt jaga gerniogsmåän, i fall dessas medbröder i annan socken skulle klaga öfver aintrång.4 Förmodligen är det dock endast en inadvertens, som åstadkommit en skärpning af tvånget i denna småfråga. PENNA —;