Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 februari 1847, sida 2

— Han har rält, sade de begge andra bröderna. De gingo in hos en repslagare och köpte nya starka rep. Sedan fortsatte de vandringen till Toulouse, dit de ankommo kl. 10 på aftonen. Medelst den nyckel, deras faster gifvit Thomas, inkommo de i hennes hus utan att väcka pigan. Som de noga kände lokalen, så gingo de utan vidare omständigheter upp i hennes kammare. Denne kanimare hade 3 dörrar, De undersökte sorgtlälligt alla ingångarne och afbidade så dagningen, Vid de första solstrålarne ställde Thomas sina begge bröder bakom hvar sin dörr och gick upp i pigkammaren. — Katharina — sade han till flickan som förbluffad såg på honom, — Jag har i natt hitkommit med min faster, utan att vi ville väcka dig. — Herre Jesus! herr Thomas, är det sannt att er far bar blifvit mordad af rofvare vid Lers. — Ja, ty värr är det sannt och man menar att det varit en mulåsnedrifvare. som föröfvat denna ogerning. — Ack min Gud! min Gud! hvilken olycka! — Min saster behöfver några al sina vänners råd och hjelp under dessa omständigheter. Som nu Cantagrel är en af hennes bästa vänner, så gack till honom och bed honom att straxt komma hit. Hon väntar på honom i sin sängkammare; stackars faster, hon har tagit sig så nära, alt hon är sjuk. Farväl Katharina, jag går straxt tillbaka till Croix Daurade, hvarest min samilj väntar mig. Flickan sprang till slagtaren, medan Thomas åter begaf sig till sin sasters rum. En qvarts timma derefter hörde man steg på trappan; de närmade sig dörren; det klapp ades 3 gånger på densamme och på ordet: oslig in! inträdde slagtaren Cantagrel. olIlär är jag, sade en svag röst i sängen, för hvilken sparlakanen voro sammandragna. Den ingenting anande Cantagrel trädde fram till sängen