Pastor Chamba rd). Efter Dir Diezman. Pastorn svarade icke, utan tryckte krusiflxet till sina läppar och bad. Upp bröder! — ropade Thomas; — i vär fars namn, latom oss göra hvad vi beslutat. De begge ynglingarne grepo pastorn och buro honom fram till ketteln. Han utstötte ett fasansfullt skrik. — Nåd! ropade han, — jag vill säga allt. — Namnet, namnet, — inföll Thomas, — framför allt namnet. — Cantagrel, svarade pastorn sakta. , — Godt, — sade Thomas, — jag anade det, men ville ej heskylla nagon oskyldig. Stäpp pastorn åtes lös. De begge bröderna släppte honom, men han kunde ej hålla sig upprätt och sjönk tillhopa, liksom om hans ben varit albrutna. — Rå de närmare omständigheterna herr pastor, sade Thomas. Pastorn, som, sedan han en gång nämnt namnet, ej mera hade nagon orsak att förhemliga det öfriga, svarade: Mördaren hade genom er faster Mirailhe blifvit underrättad om er fars resa till Narbonne. anade dess ändamål och lurade på er far vid vadet i Lers. I det ögonblick, då Siadoux red ned för berget, rusade han på honom och störtade honom genom första knifnugget ned från hästen. Siadoux reste på sig och då gaf han nonom den andra stöten. Men då Saturnin fattade honom i strupen, så föllo begge omkull, Saturnin underst, och under brottningen, gaf honom slagtaren de nio anara styngen. Sedan han öfvertygat sig, alt Salurnin Siadoux var död, släpade han honom till floden, för alt kasta honom i vattnet. Men i — er A anh dJut fr. N.2 32