madamerna ro öfver de vanliga passeno! och likväl ryker det ur skorstenarna i Stockholm, och hö och balm finnes på hölorget, ja skomakarpojkar springa med stöflar och skräddarpojkar med nya byxor till de gamla kunderna! Ab kors! så besynnerligtly Nå nå, invänder den rätte förståsigpåaren, vänta bara! Vi äro icke vid den förste Juli ännu! Då.....l — Ja då, svara vi, då skall det se ut alldeles som nu, och likaså den 4:ste Juli 4848 och den 4:ste Juli 4849, och den 4:ste Juli 1899, endast med den skillnad förmodeligen, att både kunder och handtverkare äro mera belåtne. Hvad de sednare vidkommer, låter väl detla som en paradox. Den stora mängden förståsigpåare är ju ense om, att hela verlden skall asåtla sig ned och blifva t. ex. skomakare; och når hela verlden är skomakare, så kunna icke alla de tillverkade skorna och stöflarne få afsättning; och när dessa icke få afsätttning, då blifva ju slutligen skomakarne abarfotay. ÅAtt detta icke vore ett önskligt resultat för skomakarne, ej heller för det allmänna, det vill visst ingen söka neka, likasom ej heller alt konhlusionen är riktig. Det är endast premissen, som företer vissa betänkligheter. Den första är nästan för enkel, för att beböfva nämnas: alla blifva vål just icke skomakare, utan somlige skråddare, somlige snickare, somlige tunnbindare 0. 8. v. IIypothesen upplöser sig således till en annan: alla blifva handtverkare. Det är väl icke just lätt att förklara, hvarföre så skulle ske; men man är dock en gång ense, att det sker; och att betrisla en allmänt antagen opinion är alltid vanskligt. Om den är riktig, så syves det icke kunna vara under annan supposition, än att handtverken hbitintills företett en större och såkrare vinst, än några andra förvärf, hvilket bandtverkarne sjelsve imellertid icke synas lärdige att erkänna; så långt tillbaka tradition finnes, balva från dem klagomål sorsporis om donda siderr och anäringarnas försallp m. m. En så idkelig klagan tyckes allmänheten hafva bordt tro; och det är sålunda nära oförklarligt, om alla skulle strömma in i bandtverken, så snart det blifver dem tillåtet. bet kan icke förklaras på annat sätt, än att samtlige Sveriges innevånare skulle vara bekajade med galenskap, eller att de försell sig, som man säger, på de hittills befintlige bandtverkare. De hafva nemligen halt tillsille att se, huru som handtverkare, om hvilka det varit alldeles omöjligt att neka, det de varit i alldeles ovanlig grad obevandrade i menskliga ting, älven i sjelfva yrket, likväl intagit en viss position i samhället, fått ett visst anseende, deltagit i stadens styrelse, blott och bart derigenom , alt de blifvit mästare och borgare. Utan Åt nogare se till, huru det förhållit sig med deras verkliga välbelinnande af den intagna positionen, hafva kanske åtskillige afuudats horgaren och fått lust att blilva såsom han. Några borgare, arbetsamme och skicklige i sina yrken, halva arbetat sig upp till välstånd; och skråväsendet, som gjort alla mästare till likar, den luglige med den oduglige, har kanske loranedt den inbillniagen, att välståndet icke varit oljden af den ovanliga skickligheten, slliten och oÖmlankan, utan af mästerskapet. (Fortsättes ) TN AY 13 NPT MINA MAY —