Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 februari 1847, sida 2

2— 5 — PF FEBER — I denna tidniag omnämndes sor någon tid sedan, att handlanden L. J. Svensson i Falköping afvikit från orten och esterlemnat skulder till ett belopp af c:a 60,000 R:dr. I bref från Köpenhamn, dateradt den 4:de dennes, underrättas man, tillsolje af hos dervarande polis anställde forskningar, att nämnde Svensson den 18:de sistl. Januari dit anlände från Landskrona i en båt, förd af skepparen Neuman, försedd med vanlig passersedel. ÅAnlånd till Köpenhamn försökte Svensson fyra gånger hos polisen och sedermera bos svenska konsuln att få pass för vidare resa, men då detta misslyckades, ätervände han till Landskrona. Svensson, som på värdsbuset, der ban bodde, vexlade en sedel på 400 R:dr banko, skall hafva innebaft mycket penningar, men bade det missöde att vid afvisitationen å tullkammaren i Köpenhamn blifva fråntagen ett halft stycke kläde, med hvilket han omlindat sig. I gär kl. 9 förmiddagen strandade å Hafgalleskär (icke å Fjärskär, såsom i gårdagens tidning uppgass), beläget straxt innanför Winga, skonerten Maria, förd af kapten Nils Nordberg, hemma i Luleå, under resa från Newcastle (eller rättare sagdt Sbields), lastad med stenkol och destinerad till Götheborg. En man afbesättningen omkom vid tillfället. Fartyget står för närvarande med däcket 3 åa 4 famn. under valtnet. Lotsarne hålla på att berga fartygets rigg. Ofvan omförmälte strandning blifver åter en merit för lytsarne, eller åtminstone en förtjenst för deras kassor. Skepparen höll in rätta lotsleden norr om Vinga, eller mellan Vinga och Inbolmarne, och var således säker, att lotsarne skulle möta i nämnde farvatten; men det skedde ej, ehuru besättningen försäkrat, att den tydligt på en half mils afstånd sett Vinga. Lotsarne syntes ej förr, än fartyget passerat Vingas inre udde, och då var det för sent. Skepparen, som aldrig varit här förr, var af brott och bränningar förvillad, tog felt på ett brott och stötte sedan på ett undec-vattens-grund samt sjönk straxt derelter, såsom omnåmndt är. Iotsarne kommo då fram, så alt de räddade besättningen, med undantag af en man, som hoppade miste och föll i sjön. Genom sin underlåtenhet att passa upp i farleden, hafva lotsarne, sannolikt, indirekte vållat förlusten af ett fartyg och, hvad värre är, af ett menniskolil. Under alla omständigheter kommer det aldrig att sakna sin märkvärdighet, alt fartyg midt på ljusa dagen, inom sjellva lotsstationen, kunna gå förlorade.