Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 februari 1847, sida 2

— —422——7———— Pastor Chambard ). församlade sågo på hvarandra och allas ögon rigtades på den andlige, som var blek som ett lik; på hans panna stod en kallsvett och tänderna hackade skallrande emot hvarandra. Dörren till ma:salen öppnades. Man såg embetsmän Irån staden, soldater och rättsbetjente inträda i rummet, sedan följde en af 4 män buren bår, på hvilken låg ett af ett blodigt täcke osverhöljdt lik. Thomas gissade hvad man begärde af honom. Utan att säga ett ord, utan alt göra en Iråga, trädde han, under det att håret af skräck reste sig på hans hufvud, fram till båren, och upplytte långsamt täcket. Ett enda samsält skrik af förtvislan banade sig väg ur alla de närvarandes bröst. Det var fader Saturnins lik. Man hade funnit det, genomborradt af 11 knifstyng, vid stranden af en flod, i hvilken mördaren utan tvifvel velat kastat det, utan att dock kunna fullborda sitt uppsåt. Sedan såg man med förvåning pastor Chambard, i ställe för all stanna qvar och omigt sin ka att trösta familjen, stå Opp från sin stol, smyga sig ut genom den halföppna dörren och, utan alt säga elt ord, försvinna. pligt söTolf timmar voro förflutna sedan den sorgliga katastrofen och på förtviflan och den högljudda jämmern hade följt denna dåfva, djupa smärta, som blott stundom ger sig lust genom en halfqväfd suck och en stum tår. Fader Siadoux lik låg på en säng i ett på undra botten beläget rum, hvarest småningom hela byns befolkning infunnit sig. Två gula vaxljus, som brunno, det ena vid likets hufvud, det Efier D:r Diezman. Plötsligt hörde man ett häftigt klappande. D VV 2 mL