Pastor CIlaA 1121 l;) n Å G). Efter Dir Dierman. Så snart han befann sig på vägen (till Croix Daurade, påskyndade han ännu mera sina steg, och hans tankar sysselsatte honom så uteslutande, alt han gick förbi korset vid ingången till byn utan alt blotta silt hufvud för kristusbilden. Hemkommen, stannade han orörlig och drypande af svett, midt i rummet framför den gamla Maria och letade efter sin näsduk, för att torka svetten af pannan; han hade förlorat den. Han ville taga till sitt breviarium, för all cachera sin ängsliga oro, men han hade qvarlemnat det i sakristian. Han stod orörlig och stum, endast ögonen rörde sig i sina gropar Och hans knän slogo darrande emot hvarandra ; likväl satte han sig icke ned. Maria sköt en stol bakom honom, och det var hög tid, ty den stackars pastorn sönk baklänges ned. — Herre Jesus! — ropade Maria; — hvad har händt er, herr pastor? Ni ser så forstörd ut. — Hvad som händt mig? — frågade pastorn förskräckt; — hvad som händt mig? Gud vare lof, ingenting. — Och hvarföre kommer ni så snart tillbaka? Jag slår vad, ni har ännu icke frukosterat. — Nej .... Maria. — Ni är således hungrig? — Nej, Maria, allsicke. — Men ni kan dock icke vänta ända till qvällen? — Jag äter ej eller i qväll. — Ni har ingenting ätit och vill ej äla i afton? Herr pastor, hvad skall då detta betyda? I qväll måste ni dock äta; ni går ju till Siadoux? Vid detta namn utstötte pastorn ett till hälften qväft skrik, och två länge hämmade tärefloder runno öfver den gamle mannens infallna, bleka kinder. 2r Farto A.. 15