Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 februari 1847, sida 1

2 — ——p2 ——-— — — — som förtjellt svenska folkets tacksamhet, bandlat i en sådan hemlighets-anda, som den, hvilken under Carl XIV:s tid började att hyllas, efter 1828—50 årens riksdag med mera omsorg gjordes gällande och nu synes hafva nätt sin fulla utveckling. Men man måste jemföra tidens olikhet, — ossentlighetens medel och verkningsförmåga, opinionernas utveckling, o. 8: v. Då det icke sanns en verksam politisk tryckpress, en tidnings-litteralur, och derigenom medel för den enskilte alt framträda, såsom en tolk af ett allmänvare tänkesätt, angående såvål principer som detaljer i politiska ämnen, var kretsen, inom hvilken detta tänkesätt kunde göras gällande, trängre, men den fanns, den föraktades ej, den misskåndes måhända stundom, men den verkade dock osta mera, än man föreställer sig. Var förvaltningshistoria visar ett hos alla de berömdaste regeringar respekteradt bruk, att innan vigtigare förändringar företogos, lemna tillfalle ät opinionerna att yttra sig, på det sätt, som då kunde ske. Man må ingalunda inbilla sig, alt de tidernas begrepp om vederbörandes borande, hvilket var ett naturligt vilkor för då förestående reformer, endast böra anses inskränkt till embets-bierarkien. bå det gick ned ända till de lägsta trappstegen af denna, hvilken lefde i folkets lif, och till städernas korporationer, blefvo sakerna vanligen bekante, så snart de började ilrägasätlas, och man såg embetsmän och enskildte deputationer göra föreställningar, lemna upplysningar och osta nya förslag. i allmänhet ser man ock vid förändringarnes företagande en längsamhet, som, om den äfven numera hvarken vore behöslig eller prisvärd, sedan allmänna rösten bar så lätt och öppen väg att uttala sig, då stod i oåtskiljligt samband med den tidens offentlighets ringare krafter. I samma mån som de gamle regeringarne ej följde detta system, utan-togo intryck allena från deras egna bugskott, eller aristokratiens, prelaternes eller byräkratiens ensidigare framställningar, finner man dem bafva skadat sig sjelfva och det allmänna; men i de största och mest välgörande frågor, som vår styrelse-historia bar att sramvisa, bar ostast långsam besinning och omständliga kunskaper i ämnet föregått åtgärderna. För det andra kan man icke säga, att det går så till utomlands, att regeringsbesluten sattas, innan den offentliga diskussionen hunnit behandla frågorna, äfven i deras detaljer, derest man vill hemta sina föredömen fran de länder, der regeringarne visa aktning för fölkets rätt att deltaga i stiftandet af dess lagar och i dess vålsärds-angelägenheters förvaltning. Besinnar man, buru de lagstiftande myndigheterna der hvarje år samlas och handlägga lagförslagen; huru deras diskussioner ingå på detaljernas fält; huru tryckpressen der följer alla lagstifmingens handlingar, samt med hvilken oerbörd skyndsamhet meddelandet mellan de ofantligt störa befolkningarne der eger rum på en yta, som ofta blott motsvarar en eller par provinser hos oss; så inses lätt, att hvarje styrelsens steg; för att ej säga hvarje dess tanka, är bekant, och omdömet deröfver färdigt, innan det uttages. Också har man sett få reformer ske, som icke redan i allmänna omdömet varit så mögnade, så till sina vilkor och bestämmelser betänkte, att de kunna anses mera som ett verk af folkopinionen, än af sjelsva sorordningarnes kontrasignanter, och hvarken regeringens anseende eller förvaltnings-personalen, eller slutligen det allmänna, bar derpå lidit. Hvad slutligen angår, att det ej skulle kunna vara annorlunda och att det skulle försvaga styrelsens kraft, om den nödgades böja sig efter yttre inverkan, m. m., så är detta ett svagt inkast emo! det grundade p åstående, att den offentlighet, som grundlag hyllat och påbjudit, lika mycket afsett åfkomligheten af de handlingar, som röra regeringens lillämnade allmänna ålgärder i den inre styrelsen, som dem; hvilka röra An fe trix se finn cball man hädan A unrta