swBBHH:2:333333 LIE TE NE EIDOS En bliek på de Skandinaviska förhållandena ), IV. vi hafve mer än en gång i denna tidning sökt ådagalägga nödvändigheten af ett förbund eller en förening mellan Sverige, Danmark och Norrige, sådan som den måste vara iögonfallande lör nationerne sjelfve, om ock just icke for regeringarne. Vi vilje nu försöka en framställning af sättet, hvarpå, och medlen, med hvilka det skulle blifva dem möjligt att upprätthålla och försvara Nordens sjelsständighet. Blott såsom en ideel, aflägsen möjlighet kan man ännu tänka sig den tid, då nationerna hafva uppnått en så hog grad af inre frihet, upplysning och moralitet, att de icke längre lata afgörandet af deras inbordes misshälligheter bero al vapnens makt, utan af den öfverenskommelse, som i godo kan träffas mellan deras sjelfvalda, ill ofverläggning med hvarandra sammanträdande, representanter; menu de hafva likväl i denna rigtning kommit derhån, att hvarje anfallskrig, så vida det icke måste anses såsom det sista och enda medlet att förskaffa en nation eller en regering upprättelse för lidna sorolämpningar, af dem erkännes såsom absolut oförnuftigt och orättvist. Så länge ett dylikt afgörande i godo beror al en diplomatisk politik, som oftast förestafvas endast och allenast af regenternes individuella äsigter, eller de olika hofvens intriger mot hvarandra, och bvrilken tager solkrättens erkända grundsatser till rättesnöre endast i sådana fall, som öfverensstämma med det enskilta regentliga interesset, — så länge, säge vi, mäste det ännu, tillochmed i Europa, vara lätt for en eröfninglysten herrskare eller regering, alt uppleta skenbart rättvisa grunder till ett ansallskrig. Danmark har ännu under innevarande ärbundrade varit ett föremål för ett dylikt orättvist krig, som förde det till randen af en afgrund, från hvilken det hitintills endast med ytterst långsamma steg varit i stånd att aslägsna sig; och hvem dristar väl gå i borgen lör, alt icke det, eller något annat af de tre nordiska rikenå, under deras nuvarande isolerade ställning ), skulle, vid första utbrytande allmänna krig, få se samma eller dylika uppträden förnyad. Så länge det å ena sidan gilves ett rike, hvars envåldsherrskare, hvilket ögonblick han vill, förmår uppställa tallösa härskaror af ett blindt åtlydande, obildadt, om all medborgerlig sjellständighet okunnigt folk, och så länge det a andra sidan finnes icke mindre mäktiga nationer, som, oaktadt allt deras sinne för frihet och rättvisa, äro likaså svaga för de bländverk, en falsk åregirighet förmår uppställa, som det är olverensstammande med deres resp. regeringars politik att underblåsa denna svaguet och i vissa fall gilva luft ät densamma, om icke for annat, åtminstone för att leda folkens uppmärksamhet från en hop aadra inre sorhallanden, från deras sträfvanden efter inre större frihet och jemlikhet, — sä länge, upprepe vi, skall iakttagandet af solkråttens fordringar och aktningen för deras belgd blott vara ett ytterst svagt stöd för tredens upprätthållande. bet är också icke derigenom, som den europeiska sreden sedan Julirevolutionen blilvit så der någorlunda bibehållen, likaså litet som de stora östra ) Forts. från N:o 46. ) Det heter väl, att Norrige år förenadt med Sverige; men att denna s. k. förening ännu icke på låugt nar är sådan, som den borde vara, det. gifver oss erfarenheten nastan dag0 2 — ELLA 3370 e p 0-0 GA 0 000 000 0 0 TTT -—— — —— ( t