Å 1— AT, A— — du 1(77 11071 4 14 — 2 . Ärter 1612 å 49 R:dr; Hafre 9 å 912 R: dr; Brånvin, per kanna, 1: 5 a 1: 9. — på le vera u s: Ilvete 26 Rdr; Råg 48 R:drz kKorn 1434 R:dr; Brånvin 1: 2172; allt r:gs. —— —— — Gammalt och Nytt. Många af våra resp. läsare torde, sedan sjol.året, ännu erinra sig en skriftvexling, som då egde rum i anledning af den bonden Johannes Abrahamssons i Stenung af Gotheborgs och Bomus läns Kongl. husbållningssällskap tillerkända belöning för utmärkt odlingsflit. Ea artikel, rörande samma tvisteämne, har hos oss hvilat sedan i slutet af November förlidet år, och skulle väl ännu hafva fått hvila någon tid, om ej händelseroa så sogal, att vi nu på en gång kunna ossensliggora och besvara deusamma med en annan, hvilken stitler de omtvistade sorhallandena i det blaraste ljus. ilögst öfverraskande mäste det imellertid blifva för den klandrande insändaren att finna alla de af honom i hans uppsats aberopade vittnen aflägga vittnesbörd, som äro rekt stridande mot dem, hvilka ban förmenat dem vilja och kunna afgifva. Ea svårare dekonfityr kunde han väl näppeligen erhålla, och vi lörmode äfven, att han efter densamma tager sin Matts ur skolan och ändå är glad ölver, att han sluppit för så godt köp, sedan det visat sig, alt ban med uppsåt velat missleda bäåde hushallningssällskapet, oss och allmänheten. Men nog härom! vi vilje nu låta de här nedan under N:i I och II till skärskådande framlagde handlingarne sjellve uttala. I. Hvarje tid företer märkvärdigheter och besynnerligheter. I den tiden, nemligen den 50:de Maj innevarande år, enligt Gotbeborgs Handelsoch Sjösarlstidning, N:o 175, tilldrog sig att tvenne Kongl. Maj:ts tromån, general-lojtnanten, landsb. komuwendören och riddaren m. m. bögvälborne grefve llerr C. G. Löwenhielm samt lagmannen och riddaren, högådle Herr P. U. Ekström, inträffade kl. 6 på morgonen hos bonden Johannes Abrahamsson i Stenung af Norums soc: ken, icke såsom mången eunsaldig kunnat tånha till forotidens riddare-syn eller nägon lagmans-syn, utan till en besigtning, som torde kunna liknas med sådane, som förrättas af andra besigtningsmedborgare, de må heta prester, kronobetjening, nämudemän, odalbonder, eller annat. Om de höge llerrarnes omdöme i afseende på granskning af llr prosten Lundbecks med diträdesmäns besigtnings-protokoll asystat juridisk behandling, tycks det hafva blilvit afvikande från syftet i tvenne omständigheter, den ena all Johannes Åbrahamssous till hushällnings-sällskapet ingilne och sedermera osynliga skrift, till bvars uppsättning han oaktadt skrytet plojdt med annors kall, ersordrat jemsorelse med ågohartan och nyssaåmnde protokoll för bestämmande utaf hvad verkstäldt varit när beloniagen söktes; och den andra: att klerrarne icke utredt hvad som tillhört belönings-förtjensten, då den bilölls, och hvad som derefter blifvit odlat och aamärkningsvärdt äfven innevaraude år. 11:1e Cap. rättegångs-balken stadgar ju, alt hvarje sak eller fråga, som offentligt behandlas, bör foljas efter sitt upphof, det vare sig efter stämning, ansokning eller öppen eller fortäckt, sedermera erkänd anmälan hos publique auctorile. Dessutom kan den fråga framställas, om ej Herrarne såsom prisdomare osver beloningen kunuat anse sig jälviga till utvidgadt viltuesbörd öfver en redan gillad syningsätgärd, ebvad den varit missledd eller icke. Herr geesven och landshosdingen synes missbelåten med den af några bönder i välmening lemnade upplysning, men dermed står ej värre till än om forum onskas och bestämmes, kan med tillhjelp af kartan och oväldig syn, till och med al domaren, om så gäller, samt med vittnesmål af Hans Björner och Amund Svensson i Hog, glasmästaren T. Brulin, Elias Andersson, Bernt Engelbrechtsson, Olof Andersson och Sven Larsson i Stenung, Johannes Andersson i Stranduorum samt de uppgifne tröskarne med flere upplysas och styrkas rätta halten af hvad Johannes Abrahamsson tillgjort till beloningssislan GCGähracet ouonlveoc daek färhallandat Am . — oO-OtÖ .—P CG DDDt —