kel. Kesolutionerna blelvo Imellertid antagna, och komite-utlåtandet skulle afgifvas den 25:te. — En deputation af ilriga protektionister bar hast företräde hos premierministern, för att föreställa honom obilligheten af malt-taxans bibebällande efter upphåfvandet af förbudet emot sockers begagnande till bryggning och destillering, saml förmå honom till det löftet, att innan kort föreslå besagde taxas afskaffande eller mildring. Lord John Russel medgal ifrågavarande afgist vara en stor börda för jordbruket, men förklarade det för omöjligt, att under närvarande forhållanden afskaffa en pålaga, som årligen inbringade staten 5 mill. 6. Det säges, att protektionisterne nu årna emot malt-taxan bilda en förening, lik den af dem så bittert tadlade Anti-Corn-lauleague. Alven sägas de komma alt i parlamenjet på det liligaste bekämpa billens varaktighet. Den 25:te lade ministrarne för parlamentet i dagen sina reformplaner i afseende på Irland. Markis Landsdowne talade i öfveroch lord Jobn Russel sjelf i underhuset. Den sednare uppehöll sig först vid Irlands läge i följd af sista missväxten och de åtgärder, som tegeringen träffat i enlighet med de af parlamentet antagne lagar. Han sokte ådagalägga, i hvilka punkter dessa lagar bevisat sig overksamma, och uppgaf de åtgärder regeringen ansåg vara lämpligast för den forhandenvarande nödens albjelpande. Så föreslog ban t. ex. alt ialla Irlands valdistrikter inrätta särskilta nödhjelps-komitter, som skulle bemyndigas, att emottaga de enskilta och allmänna bidragen och använda dem till inköp af lilsmedel och fördela dessa bland arbetare, som voro sysselsatte vid Jordbruket. Possessionaterne skola slippa att i sin belbet återbetala de förskott de erhällit af staten, utan blott hälften och den på årliga terminer inom 20 år. Forskotten hade blifvit gjorda ur de konsoliderade fonderna och för det ändamålet bade inga skattkammarobligalioner utgifvits och komma ej eller att utgilvas. Till inköp af utsäde skola 50 mill. (?!) forkjutas de irländske possessionaterne, som hafva att återbetala desse penningar före slutet af nästinstundande December. Sedan öfvergick han till de åtgärder, regeringen ärnar föreslå till förbättrande af Irlands tillstånd i allmänhet. Dessa åtgärder äro af tvenne slag, sådana som äro till possessionaternes fördel och sådana som afse de fattigare klassernes bästa. De förre skola lemnas valet öppet att antingen sjelfva företaga nyodlingar, då dem dertill sorskjutas medel af regeringen, eller att sälja sin ouppodlade jord, dock regeringen förbehållet, att, i fall de hvarken besluta sig till det ena eller andra, till ett visst bestämdt pris inköpa denna jord. Den på sådant sätt af staten förvärfvade jord skall sedan säljas eller utarrenderas i parceller af 25 till 50 acres, och regeringen hoppas sålunda bilda en stam af små oberbende jordegare. bessa åtgärder skola genast sättas i verket, andra äro forbehällna åt framtiden. Hvad åtgärderna till de sattiges bästa vidkommer, så afses framför allt en förändring af sattiglagarne. Dervid vill regeringen afvika från den suttills så envist följda principen, enligt hvilken understodet är inskränkt till endast arbetsoch sattighusen. Framdeles skola sjuka och arbetslösa fattige, ehuru de ej ännu äro upptagne i dessa hus, erhalla understöd, dock blott in natura. (Här slutar berättelsen och fortsättningen är först att afvakta med nästa post.) Den i billen om spanmålslagarnes suspendering medgilna tullfrihet biir så fullkomligt oinskränkt, att älven den nominella tullen af 4 sh. per quarter upphör, och den kommer ej allenast artikeln spanmil i vanlig bemärkelse till godo, utan äfven mjol, bohvete, bohvete-mjöl, mais, mais-mjol och risgryn. Navigaltionsakten är deremot endast suspenderad till sormån sor skepp, som äro lastade med nyssnämnde artiklar och innebafva de derjemte annan laddning, så kommer att med denna på hittills öfligt ånit försaras. Det omnämnda af herr Hume i underhuset anmälta andragandet, enligt hvilket England ej längre till Ryssland skall betala 400,000 om äret, emedan Ryssland genom fristaten Krakaus tillintetgorande osverträdt Wiener-sordraget, har asseende på räntorna å det s. k. ryskhollandska statslånet, hvilka England i nyssbemälte traktat åtog sjg art be sala.