stor vigt, emedan den stod i samband med planer att förena Frankrike och Spanien till fullföljande af samma politiska mål. Derföre hade alven lord Aberdeen förklarat att England aldrig kunde samtycka till ett giftermål emellan droltningen och en medlem af franska konungafamiljen eller äfven blott emellan medlemmar af spanska och franska konungafamiljerna. Samma språk bade vidbållits af den nuvarande styrelsen. Lorden förnekade på det bestämdaste, att Engelska styrelsen någonsin arbetat för prins Leopold af Coburg, eller ens hyst en tanka att göra det, utan att dess fasta beslut varit, att ej rekommendera någon och på. intet vis inblanda sig uti Spaniens inre angelägenheter. Men när Frankrike afvek från sina frivilligt åwagna förbindelser och fara var för handen, att ett europeiska jemnvigten hotande förbund kunde slutas, då drog engelska regeringen ej i betänkande att yltra sina åsigter i detta ämne. Utrechter-traktaten ger intet skäl vid banden att protestera emot spanska prinsessans sormålning, men deremot ovilkorligi det fördraget, att aldrig en och samma furste fär liktidigt bära spanska och franska kronorna. Krakauer-frågan vidrordes blott i yttersta korthet och dermed slutade lord R. sitt tal. Sedan derpå den beryktade hr d Israeli ordat en stund om den utländska politiken och det i hons tycke origtiga sätt, hvarpå den uppfattades och skötles af den nuvarande styrelsen, tog slutligen Lord Palmerston till ordet och gendref dilsraelis påståenden, samt förklarade, att han icke då för tillfället hade för afsigt att utförligare yttra sig rörande spanska frågan, men var fullkomligt beredd, att försvara regeringens sörhällande, såsnart husets medlemmar fatt del af de denra fråga rörande handlingar. berester antogs adressen utan omröstning och hänvisades till en redaktions-kommitte. Adress-debatterna i olverbuset sorete ingenting märkligt. Ålven der blef adressen utan omrostning antagen. Den 20:de Januari. Ölverhuset höll denna dag ej någon session; men på efterm. öfverlemnades dess adress åt drottningen. Underhuset deremot höll vål en session, men den erbjöd ej någonting af synnerligt interesse. Adressen blef efter någon debatt definitist antagen. Den U:ste Januari. Underhusets session denva dag borjade med interpellationer al herr Roebuck, beträffande de i London utfärdade mexikanska kaparbrelven. Lord Palmerston förklarade, alt regeringen hade sig i den saken ingenting bekant. llan (lorden) kände dock, att en viss Marr försökt att i Times få annonsera om öppnandet i City af en byrå, å hvilken kunde erhallas upplysningar rörande de at wexikanska regeringen utfärdade kaparebrefven, men att annonsen förvägrats plats i tidningen. En korrespondens hade i ämnet egt rum emellan ainerikanska och engelska regeringarne, och den sednare hade lofvat, att, så vida landets lagstiftning medgålve, träffa de af omståndigbeterna påkallade ätgärder. Under samma session föreslog lord John Russel, uti den vanliga formen af s. k. resolutioner, spanmålslagarnes och navigationsaktens suspendering till d. 4 Sept. Flere talare, deribland åsven protextionister, uttalade sig till förmån för åtgärden, men menade, att den skulle gjort bättre nytta, om den vidtagits förr. Skatthammarkansleren sokte at rättfärdiga ministeren emot den sorebråelsen att balva för länge fordröjt sina förslag. Slutet af debatten hade uteslutande afseende på den frågan, om navigationsaktens suspendering skulle inträda partielt eller fullständigt. Såväl skattkammarkansleten som premierwinistern förklarade regeringens alsigt vara, att hvarje skepp, under hvad flagga som belst, finge i engelska hamnar tullfritt lossa den del af deras laddningar, som bestode af spanmal, men att det deremot med den af andra varor bestående delen af lasten skulle förfaras i enlighet med navigationsakten. — Hrr Bright , Roebuck och andra handelsfrihetens vanner förklarade håruppå, att under dylika inskränkningar åtgärden blelve af ringa nytta, hvaremot lord G. Bentinck i ett längre tal med mycken värma åtog sig aavigationsakten och ville i den se brittiska handelns I — — —— mA —— —— —— — — — — —