söreningarne — och det är på dessa, som man hufvudsakligen bör för framtiden grundä sitt hopp om näringsfribetsfrågans slutliga, lyckliga lösning; till allmänna välfärdens befordrande. Hvad slutligen angår förhållandet i städerna, och deras ställning till landtmannen, så önske vi upprigtigt, att regeringen måtte genom. öfverståtbållaren och sina befallningshafvande i länen lyckas att tillvägabringa bättre ordningar, än hiuills, så vål för arbetets frihet och underlättande, som för handelns! Der magistraterna, genom sättet för deras utväljande och sina lönesorhallanden m. m. äro beroende af de privilegierade eller patenterade idkarne, der blilver, äfven elter de nya författningarne, mycket af bvad med dessa äsyftats, ogjordt och äfven förbindradt. Högst nödigt är det, att äfven de forbistrande polisförfattningarne, angående alla dermed samband egande sorbållanden, ifrån och med det minsta till det vigtigaste, blifva genomsedda, rättade och lämpade ull förenligbet med Däringsoch bandelsfrihetens principer. Nu äro de ett skyddsvärn för skraprincipernas sista förtviflade försvarsstrid, hvilka i en del myndigheter ännu eljest skola ega trogne förbundsvänner och inflytelserika allierade. Sist vilje vi nämna, att vi icke utan en viss fruktan asett reskriptet till kommerse-kollegium, angående upprättandet af de statistiska tabellerna, rörande handeln, fabrikerna och handtverke rierna, samt den tränglan deri framlyser att få säker ledning för bedömandet af de nya författningarnes inflytande m. m. Saken kan, liksom mycket annat, hafva en vacker sida: hå gen att afbjelpa misstag, förbättra, uppmuntra, 0. s. v.; men straxt vid det goda står det onda, det falska, redo att tillintetgora dess verkniugar, om man icke mera litar på grundsatserna och rättsbegreppen, än på de ofta alldeles förvillande och aldrig fullt pålitliga zifserlorhallandena, i fråga om folkets näringslif. Detta är så mycket nodigare att betänka, som möjligen hågen hos administrationen att kontrollera, gora sig vigtig och synas allvetande, kan till den grad inveckla och utsträcka de for de statistiska upplysningarne nödiga ordningsstadgandena, att näringsidkarne blifva deraf mera belastade, än af alla den gamla tidens palund. Hvad vill man dessutom väl egentligen med dessa pissror? Vill nan ännu längre inbilla folket, att det är centralstyrelsen, verkställande makten, throninnehafvaren , som förmår ensamt att lyckligt uttånka, ordna och leda ett stort och verksamt folks industri? 1 nnninnnnnnnnnnnnnnniiii Ä—