Article Image
ännu samma dag, utan nagon vidare 8ranskybliåds, emottogos i liqvider, såsom förut brukligt varit. Länge skulle likvål icke detta återväckta förtroende vara. Redan 2:ne dagar efter att ofvanstående olsiciella skrilvelser till vederbörande korrespondenter afgått, utfärdades en annan, men af innehåll, rakt stridande mot desamme. Denna skrilvelse var nemligen ingen annan än Wermlands proviucialbanks i N:o 9 af denna tidning för den 15:de dennes insorda kungörelse, i hvilken de till bem. bank uppsända kreditsedlarnes oäkthet erkändes, allmänhetens uppmärksamhet å de falska sedlarnes olikhet med de äkta fästades, och 300 R:dr b:ko ät den eller dem, som bevisligen kunde upptächa esteraparen, utlofvades. Imellertid hade under loppet af de dagar, som sorsloto mellan inhändigandet af provincialbankens båda skrifvelser al den 6:te och dess kungörelse af den 8:de Januari åtskilliga af de falska kreditsedlarne genom liqvid eller vexel öfvergått på andra händer. De personer, som förlitade sig på bankens genom dess kamererarekontor meddelade intyg om bem. sedlars äkthet, emottogo neml. utan alla invändningar desamme af dem, som ansågo sig hasfva mera skäl alt lita på sina egna ögon, än på bankens utsago. Man kunde dock aldrig föreställa sig annat, än att provincialhanken skulle inlosa de falska sedlar, som man, i förlitande på dess ord, emotiagit säsom äkta. Bankens egen kredit sordrade en sädan inlösen, hvilken direktionen dessutom genom sina bär ofvan omförmälte, missledande skrilvelser af den 6:te Jannari moraliter var lorpligtad att verkställa. klärpå gjorde banken likväl icke det ringaste alseende. I en skrilvelse till ett härvarande bus, daterad Carlstad den 19:de dennes, undertecknad al Wermlands pros vincialbanks direktörer : G. Wallencrona, P. Sundberg, C. Andersson, C. Höök och Jan Froding samt kontrasigverad al A. Florman, atersändes trenne till bankens inlösen remitterade falska sedlar och meddelades till svar: datt odirektionen icke är af bankbolaget bemyndiagad att infria så beskaffade sedlar och anser asig dessutom icke ega legal förbindelse derätill. o — Ur en allmän synpunkt betraktadt kunde väl direktionen hafva några skäl till att handla sålunda, för bevakande af sina kommilterades bästa; men med sästadt afseende å det enskilta sorhällande, som egt rum mellan banken och åtskillige af handelsbusen i Gotheborg, hvilka den genom sina skrilvelser, så att säga, lörledt att anse de falska kreditsedlarne såsom äkta, borde banken för sitt eget anseendes skull hafva handlat på ett helt annat sätt, än den gjorde, äfven om direktionen fått binda den derigenom uppkommande förlusten vid silt eget bälte. Direktionens uppmärksambet var både enskildt och offentligt fästad på tillvaron af en förfalskning af dess kreditsedlar; slerfaldiga prof af bem. sedlar hade till densamma blifvit uppsände. Det bade följakteligen varit dess ovilkorliga pligt, att, innan den afgaf ett bestämdt svar ä de, denna vigtiga sak belrälsande, till densamma ingångna skrilvelser, först noga och samvetsgrannt undersoka sorhällandet, medelst användande af de medel och kontroller, som äro der ensamt förbehållne. Att Wermlands provincialbanks direktion icke såg saken från denna sida, halve vi härolvan ådagalagt, äfvensom alt den icke ansett sig pligtig, att, på sätt ske kunde, hålla dem skadeslöse, som, i förtrocude till dess ord och utsago, i liqvid eller vexel emottagit de oäkta kreditsedlarne. En annan märkvärdighet, som äfven torde förtjena nämnas, är, att provincialbankens direktion tagit sig för att olverkorsa och med sin påteckning om deras oäkthet förse de falska kreditsedlar, som till inlösen presenterats, men af deusamma blifvit till alsändarne återtemilterade. Detta sätt att gå tillväga röjer icke allenast ett grost misstroende från direktionens sida, utan är älven olagligt. Så vidt vi vete, bar ingen enskild bankinrättning, utan allena rikets ständers bank, rättigbet att öfverkorsa esterapade kaeditsedlar. Akta eller falsk är kreditsedeln dens egendom, som för densamma utgifvit valuta, och ingen annan än han eger rätt, att, utan sforegången laga undersökniog, annullera densamma. Möjligtvis har dock provincialbankens direktion fruktat

26 januari 1847, sida 3

Thumbnail