Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 januari 1847, sida 3

9. 3. Ve I al UDådC VI Sltårkt bDlasvader med snöyra, bvilket möjligtvis bräckt isen i hafsbandet; men några tillforlitliga notiser derom halva, såsom nyss nämndes, ej bunnat erhållas förmedelst den rådande starka sjomisten. AA ör BRA PPM IN IIETIN He PR AETTAINRNDG NG IDA ae AAA 0 DS — INSAÄAND T. Till Redaktionen af Götheboras åttonde IIandelsoch Sjöfartstidning. Uti N:o 44 al denna tidning för den 19:de dennes slörekommer, under titel Götbeborg, en uppsats, ämnad att visa olämpligheten af härvarande Poliskammares kungörelse den 14:de i samma mänad, i hvad angar rotmåstares deri omsormälta förbindelse, vid intråssande eldsvädor, att neml., innan sprutan utrycker ull elden, anteckna dem, som ibland arbetsmanskapet icke iufunnit sig i rätt tid samt, om en så beskaffad anteckning fej med tillförlitlig noggranbet kan ske, utan föregänget upprop, då auställa ett sådant upprop. Sedan Poliskammaren, under behandling af åtskillige, efter eldsvådan å Stampen i sistl. December månad, mot ej mindre arbetsmanskap vid stadens sprutor, än en del ibland bestållningspersonerne, väckte ätal, för oordningar och försummelser, trott sig inhämta, det åtalade förseelserne, till stor del, bärrört af vederhörande beställningspersoners och manskaps okunnighet om innehållet af visse stadganden i den för staden gällande brandordning, lärer Poliskammaren ej saknat anledning till den ifrågasatte kungorelsens utfärdande; men då Poliskammaren, som endast har att tillämpa brandordaingens föreskrifter, icke att uttärda någre nya, ej eller tillvites att halva antydt andre åligganden än de i sagde ordning uttryckta, lemnar mig uppsatsens innehåll och syftning icke något anspråk på Tit. tidning, för bekantgörandet af denna replique; dock som jag icke i allo delar den i uppsatsen antydda mening om olämpligheten af brandordningens ifrågasatte stadgande, lärer Tit. destobäldre fiona sig uppmanad att låta de af mig här nedan upptagne skäl för en sådan min ölvertygelse komma till allmärhetsns kännedom, som det möjligen kunde föranleda dem, bvilka i ämnet ega tillräcklig sakkännedom, att, medelst framlåggandet af deras åsigter, rörande de ändamålsenligaste åtgärder för eldsläckningsanstalternes förbättrande härstädes, bidraga till frågans lösning på ett sätt, som, vid snart förestående owarbetning af stadens brandordning, kunde komma till nytta. Att sprutornes skyndsamma utryckande och afförande till det ställe, der de, för eldsläckningen, erfordras vid inträffande eldsvådor, bör utgöra ett bulvudsakligt svftemål, lärer ingen bestrida; men att rotmästarnes åtgärd, att desssörinnan anteckna de försumlige ibland arbetsmanskapet, älven då sådant icke tillförlitligen kan ske utan föregånget upprop, för en sådan skyndsamhet lägger hinder i vägen, vågar jag betvilla, likasom att skyndsamheten är det uteslutande syfiet med stadens sprutor. Desse bestå, utan undantag af tunga och mycket sammansatta verk samt fordra, i följd deraf, jemförelsevis till lättare sprutor, icke ringa tid. för att bringas i ordning, och betydlig arbetsstyrka, for att kunna gagnas. Den större tid, som ålgår, vid sprutans afhämtning, för att ordna hvarje till verket hörande persedel, ersättes dock till någon del dymedelst, att man i sadant fall kan, efter ankomsten till elden, bringa sprutan i gång på långt kortare tid än om dess tillbehor då belinnes i oordning. Skulle likväl, vid sprutverkens afhämtning, antekning af de försumlige arbetarne eller upprop ej medhinnas, innan allt är i ordning och tillräckligt manskap, för sprutans servering, jemvål sig infunnit, måste dermed naturligtvis anstå, umst det icke beror af rotmåslaren, alt något ögonblick uppehålla sprutan, för hvars aflörande tiden bestämmes af brandmästaren och, i dennes frånvaro, af vice brandmästaren. i fluravida det åter kan vara ändamälsenligt, att stadens sprutor åro af den storlek och beskaflenhet. att de icke, i likhet med de iririllige bravdkorpsen tillhörige, hunna nog hastigt 1 — 2 2233333 33 A — — D