Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 januari 1847, sida 2

———— vw——————— 27, c — —— A ELEL — II. I CHRISTIANIA. Festen egde rum i Studentsamfundets lokal, hvars stora sal för tillfället var smakfullt dekorerad. Det norrska lejonet, omgilvet af de 3 nordiska rikenas flaggor, var anbragt bakom tribunen. Då deltagarne, hvilkas antal denna gång, sormedelst lokalens inskränkthet, uppgick endast till omkring 200, bade församlat sig, blef Munchs sång )FOT Norden? afsjungen af sånglöreningen, hvarefter professor Munch besteg talarestolen och öppnade festen med elt föredrag, i hvilket ban, efter att hafva omförmält, huruledes skandinavismen, när man betraktar densamma såsom en yuring af den i tidsandan liggande stråsfvan, hvarigenom nationerna liksom vilja föryngra sig medelst deras egen nationalitets grundämne, och de från samma ursprung härstammande folk, under erkännande af slägtskapet, åter söka att sluta sig samman till en ursprunglig enhet, icke kan anses parallel med Panslavismen, eller beräknad på ait lösa problemet i dess helbet — en sträfvan, som man mäste gilva benämningen Pangermanism och som skulle omfatta alla ursprungligen germaniska nationer; utan deremoi har sramgått ur en splittring inom Cermanismen eget område, och derföre icke utan sjelsmotsägelse kan vidröra det, som måste anses gemensamt för alla germaniska stammar, nemligen deras solklil, lagar, institutioner och politiska sörbållanden, utan endast det, som skiljer dem från hvarandra, nemligen språket — fästade åbörarnes uppmärksambet på den vigtiga ställning, som Norrige, under alla omständigheter, i vidsträcktare eller inskränktare bemärkelse, alltid måsta intaga 1) såsom det land, hvarest folklif och rättsinstitutioner kunna sägas vara till finnande i deras ursprungliga tillstånd och 2) såsom det land, hvars tungomål måste anses för det, hvars rena klang och oförsvagade förråd af äkta ord och talesätt mest egnade sig till studium och bearbetning sor alt deraf bemta ämne antingen till ett gemensamt nordiskt språk, om man ansäge möjligt, alt ett sådant kunde billas, eller genom hvilket trilogien af de med hvarandra beslägtade och inbördes begripliga nordiska skrifspråken kunde förädlas och föryngras. Talaren boll före, att Norrige bitintilis icke varit betraktadt ur denna synpunkt, och man derföre icke låtit detsamma full rättvisa vedersaras. I det han imellertid boppades, att detta sätt att se sakerna snart skulle finna gebör, begagnade ban tillfället att föreslå en skål för Norrige, de nordisk-germaniska institutionernas och Norrxoatungans äkta fosterland, Sedan sången: Bor jeg paa det höie Fjeld) blilvit alsjungen, föreslogs i ett föredrag af professor Welhaven , tömmandet at minnesbägaren. Skålen för Sverige proponerades af kandidat Löken och beledsagades af sången: Kung Carl, den unge bjelte. Skälen för Danmark proponenerades af kandidat E. Sundt och beledsa gades af sången: Der er et yndigt Lan d och ulropet: Held for Danmark och Velsiglelse over dets Fremtid! Derester druckos sklar: för Konung Oscar I, proponerad af kandidat Löken; sör den norrska posöiens NG Mauritz Christoffer Hansen, af kandidat J. We; för de nordiske studenterne (då tikka Welhavens studentsång blef assjungen) af lektc Monrad; för en mindre ensidig och nera utbildad anda i historiens studiua, af stud. Friis; för skandinaviens darer af Grötting; för Fxdrelandets resaktör, c. Ploug, af kand. G. A. Krogh; ur Grund t vig, af pastor Steensrud; för de nårande universitetslararne, af kand. Löken, o. v. I sällskapet herrskade en munter och fig sinnesstämning, som gaf sig luft i väldiga bravorop och handklappningar för de föreslagn skålarns. Festen slöts kl. 12 midnatten. HI. I LUND. Festens yttre atrdning med tillbörande sorvering vå temliget lika med hvad vid de föregå.