Article Image
En blick på de Skandinaviska förhållandena ), II. Ehuruväl det förnämligast är såsom en stor och öfvad sjomakt, att en sådan soreniag skulle kunna sätta sig i respekt och upplylla sitt ändamål, så är det likväl ingalunda vår mening, alt dess försvar skulle vara inskränkt endast och allenast dertill. Den måste på samma gång inom sig bilda en kraftig landtmakt, icke allenast såsom ett skydd för sina vidsträckta kuster, hvilkas bufvudlörsvar flottan och marinen annars böra ulgora, och för att, i händelse af en landstigning, kunna med kraft möta och tillbakakasta fiendens härar, utan i synnerhet såsom sitt enda och ytterst maktpåliggande värn på de tvenne sidor, der Skandinaviens begge halfoar hänga tillsammans med Ryssland och Tyskland. Danmark är icke öfverallt, såsom det heter i den gamla solkvisan, alu ki med Bölgen blaaa, och det är obestridligt, alt, likasow dess sydliga landtgräns nu är dess svagaste sida, åfvenså skulle den under en soreDing med det öfriga Skandinavien ständigt blilva den sida, till hvars betryggande utomordentliga å gärder måste vidtagas, för att chlLenge Ledet ret i Lave antingen nu detta plefve längs Elben och Lauenborgska gränsen, eller vid kidersloden, eller vidsjelfva Slien, der der det gamla Daunevirke fordom stod. Vi skole icke här bedoma, hvilken af dessa försvarslinier, som vore den rätta; men försvaret af en af dem mäste ständigt blifva en hufvudsak för Danmarks landtmakt, likasom betryggandet af Sveriges och Norriges nordostra gräns mot Ryssland blefve det för dessa begge rikens landtmakter, ehuru ett anfall från det hallet dock torde vara mindre att besara. bå det förenade Skandinaviens politiska betydenhet till en så våsendtlig del är beroende af dessa dess omedelbara grönsor wot Europas koutinent, är det icke eller mer ån billigt, att man till deras betryggande vidtager de kraftigaste och mest ändamålsenliga åtgärder, och eburuväl den Danska landigränsen mäste anses såsom den i flera afseenden mest blottställda, så kan dock icke allenast en af de tre ofvanbemälte sorsvarslinierna utan någon synnerlig svårighet belästas och varda till ettfast värn mot en hvar fiendes inträngande i halson, utan den Danska staten, och med den hela det öfriga Skandinavien, hafva i sjelfva verket mindre att befara fran denna sida, än från Öster och Yester. Det ösverensstämmer aemligen lika litet med Tysklands som med Danmarks närmaste och mest naturenliga interessen alt taga aktiv del i nägon kamp mellan de stora vestoch öst-europeiska makterna, änskönt det väl mätte falla Tyskland, under dess nuvaraude forhallanden, med dess ännu icke nog sammansmalta interessen och politik samt med dess vidsträckta, öppna gränsor, vida svårare, än det forenade Skandinavien, att upprätthålla sin neutralitet. Tyskland strälvar derför också omisskånneligen efter att uppnå en ianerligare och kraftigare forening, än den, som dess nuvarande forbund med dess delade hegemoni erbjuder. betia sträfvande bar icke till afsigt att göra Tvskland till en stor erölrande makt, som skulle forsöka att utvidga sina gränsor, utan åsyftar att göra Tyskland ull detsamma för det medlersta Europa, som Danmark i förening med Sverige och Norrige skulle blifva för det norra: en fast och bred skiljemur mellan de utatsträfvande östliga och vestliga makterne. Man må icke låta sig förvilla af de enskildta demonstrationer, hvilka då och då låta sig förnimma, neml. att göra alla de länder, der tyska språket talas, till ett euda förbund; detta ligger lika så litet i den tyska nationens sanna interesse och önskan, som att försöka på att ockupera Danmark. Regenternes Forts. fr. N:o 11. gä än —dD CA RC EC

21 januari 1847, sida 1

Thumbnail