Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 januari 1847, sida 3

På soldatens skrik hade sergeanten med sin trupp ilat till stranden, och oaktadt mörkret märkte de båten, som styrde kosan ut åt öppna sjön. Man srägacle roddarnä, om de kunde igenkänma personen, som de ditfört. Vi se alls ing senting svarade desse. Derefter gåfvo alla soldaterne eld på påten. Sedan geheimerå det S. talat med prinsessan, genomsökte han på det noggrannaste huset och trädgården; ofMceren befalte han att stanna der hela natten och isynnerhet låta bevaka stranden; sedan vände han tillbaka till Köpenhamn, dit han ankom i dagbräckningen. brinse 5 an blef qvar på luststället och blickade fortfarande, såsom vittnen sednare förklarade, genom fönstren at sjön. Soldaterna lemnade icke stranden ; men då natten var mycket mörk och vågorna gingo ganska högt, så kunde de icke länge följa båten med ogonen. De trodde sig likväl, på ungefär 500 famnars afstånd. se en större farkost som tycktes lolvera, och blott långsamt aflägsnade sig. Dorefter hörde man icke mera talas om van Morsen: man visste ej hvad som blifvit utaf honom. Hade han blifvit dödad af soldaternas skott, så borde hafvet uppkastat hans lik på stranden; hade han blott blifvit sårad, så kunde ej hans tillslpktsort förblitva dold för polisen. Hans mor hade ej sett honom på ett par dagar, och äfven hans vänner visste ingenting om honom. Domstolens efterspaningar blefvo länge fåfänga, tills slutligen en oförmodad omständighet medlord e sanningens uppdagande. Ett par fiskare ufbjödo till salu hos en jude i Köpenhamn en dyrbar mansdrägt. en värja, en guldkedia och flera andra klenoder. Han båd om betänketid, uppmanade dem alt bomma. igen dagen derpå, och underrättade, då han vid närmare besigtigande trodde sig bemärka blodfläckar på k läderna, polisen, som genast häktade siskarena. På tilltrågan, huru dessa föremål kommit i de