Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 januari 1847, sida 2

en lång gång ett ljus, hvilket kom från den på glänt stående dörren till ett rum. Ban trädde in i detta rum. En svarthläud dam stod vid fönstret och syntes kasta ängsliga blickar ut åt sjön. Vid hans inträde blef hon ssorvirrad och orolig. — Ers konglig höghet, — sade den inträdande, Som straxt igenkände henne; — jag är geheimerådet von S...;jag är hitkommen i konungens namn, på prins F:s, er gemåls andragande, för att fråga er efter de närmare orsakerna, hvarföre vi är här och laga era svar till protokoll. Ni är icke ensam här; fore er kom en ung man hit, för att invänta er. Jag har säkra vittnen på att ban inträdt i huset. — Min herre, — svarade prinsessan förlägen, — lät genomsöka huset och parken och ni skall få se huru orättvisa min gemåls misstankar äro. Koappt hade dessa ord kommit öfver hennes läppar, sorr än från sjösidan hördes en stark gevärssallva. Embetsmannen stod förvånad och förskräckt, prinsessan bleknade, hela hennes kropp darrade kon vulsiviskt, och utan at kunna framföra ett ord, sjönk hon i vanmagt. Klockan var i på morgonen. koljande dag spridde sig i Köpenhamn de mest stridiga rykten. Det berättades, att prinsessan C. stått i en brottslig förbindelse med en ung kammarherre, och att hennes gemål på de begge brottslige hämnats den hans namn vederfarna skvmf. Dessa rykten upphörde ej, till dess det verkligen kom till laglig undersökning och hy af följande äktenskapsskillnad. Vi vilje här berätta hvad som tilidragit sig före och efter de meddelade händelserna. De första åren af sitt äktenskap lelde prinsen med sin gemål rätt lyckligt. Prinsessan blel snart allmänt älskad i Köpenhamn och hvar man prisade hennes behag och älskvärdhet. Ingen kunde dromma om, alt denna, såsom det syntes, af lyckan så gynnade qvinna snart måstelemna sin man och, fjerran från det lysande hoslifve, söka en tillflyktsort för att hela sin lisstid ångra ett felsteg.