sormilver, som endast sträcker sig till krigarnes beklädnad, kunna visserligen skräddare; hladessabrikorer, gordelmakare o. 8. Vv. blifva vederbörande erkänsla skyldige; men nationens tacksambet sorvärsvas sannerligen icke derigenom. För att vinna dess erkänsla, kärlek och. förtroeude sordras helt andra egenskaper, än alt vara en påhlttig modellwakare, derom kan man vara fullt och innerligen förvissad. Detta i korthet, bvad beträffar vårt landtförsvar. ilvad åter angår sjoforsvaret, så åto meningarne rörande dess sörsättande i bästa skick så delade, äfven bland de radikale, att de icke här utan allt for mycken vidlyftighet låta sig framställa. Så mycket år imellertid säkert, att båda partierna öfverensstamma derutinnan, att stora ilnistsalligheter, som måste ashjelpas, vidsdla deisoma och att bottav, ända tills på de sednare ären, varit behandlad som ell stjufbarn... Också: hafva. inom, densamma ålshilliga tilldragelser iuträffat, hvilka visst icke stämt sinnena till. dess fördel. Dylika enstaka bändelser böra imellertid aldrig komma i betraktande, när fråga. uppstår om ett så vigtigt föremål, som det: skall. Sverige: halva eller icke hafva en seglande flotta? — På samma, gäng, Som man måste osvervåga vårt lands läge. och resurser, på samma: gång. måste man äfven hafva blicken fästad på, hvad i andra. länder för sjövapnet verkas och göres; deraf välja det bästa och andamålsenligaste, samt deta sedermera, i mån af hvad sorsistigleten bjuder, ersarenheten visar, och tillgangarne medgisva, på värt eget land; tillämpa. i XVHI. Till slut vilja de radikale, att de paragrafer i vår grundlag. som angå Konungens sanktionsrålt, rörande de af Rikets Ständer fattade, hans afgöran. de underställda beslut, skola förändras till likhet med hvad Norriges grundlag uti dess 79 å. i detta fall föreskrifver. — Så länge på Sveriges —— — — —— Iuron sitter en konung, bvilken, genom vägrandet af sin underskrist under ständernes beslut, riksdag från riksdag. kan annullera desamme; så länge är och förblifver var koustitution endast en skugga: af hvad den kunde och borde vara. De radikale inse, likaväl som något annat politiskt. parti, att man icke kan hehandla Slalslormer och ett lands institutioner såsom klådesplagg, hvilka man den ena dagen tillskär ester ett, den andra dagen ester ett annat snitt, alll efter som modet krälver, och alt sälunda i hvarje väl organiserad stat måste gilvas ett aterhållande element, Som bindrar. alla sochastade och osverilade atgärder; men på samma gång som de både inse, erkänna och medgilva rigtigheten och ändamalsenligheten. af. ett så heskasladt elements tillvaro, på samma gång: fordra de älven, alt dess retarderande kralt skall -inskränkas inom en viss gräns och icke kunna i oändlighet utsträckas. Har ett beslut kunnat utbärda eldprofvet vid trenne riksmöten; bar det haft nio är att mogna på; halva dess gagnelighet. och nodvändighet. för. landet blisvit erkände niaf trenne af liu storre delen olika individer sammansatia nalionallrsamlingar: då år det en obsurditet, att en. enda persons såärskildta tycke, nyck, vil: ja eller envishet skall kunna sorhindsa dess sramgånz, dess på orubbliga löronstsskål grundade rätt att blifva lag för det folk, som önskat. och fattat detsamma och hvars väl eller ve det närmast rörer. Vore del icke detsamma som att säga: Jag, konungen, kanner bättre landets ställning och behof, an alla dessa hundradletals af folket valda ombud; Från min upphöjda plats i samhället har jag en vida klarare öfverblick af förhållandena, än samtlige nationens represenlanter, äfven om desse haft nara elt decennium på sig: till öfvervågande af den fråga, som de nu slutligen vilja hafva asgjord. — Klinga icke dessa yttranden som ett hån, för att ej säga som; en hädelse? och hvad äro de väl i sjelfva verket anvat, än ett: sädant, gilladt af vär grundlag, men sörkastadt af förnuftet, billisheten och rättekänslan? — — -——— — — — — — ——— — —