rer och arbetare, och som på samma gang dulkverkas af sådane råämnen, hvilkas pris, jemförelsevis till produktens totalvårde, är ringast. XVI. An vidare vilja de radikale en ändamålsenlig organisation af vårt landtoch sjöförsvar. Till det förra har af mangen, tänkande, verklig sosterland-vån blifvit råkaat en i vapnens bruk och de allmännaste militårmanovrerne osvad nationalbeväring, hvilken i sarans stund kunde vara tillreds att. med mod, kraft. och tillförsigt försvara siu sådernejord och det dyrbaraste, den der eger. Så vål vid 1809 års riksdag, som äfven sedermera, har fråga blitvit väckt om att beväringsmanskapet under loppet af sommaren borde om: Sandagsestermiddagarne samlas på kyrkvallarne... för att, under. kommando al indelta armeens öfneroch nnderbeläl, öfvas i militära rorelser on framför, allv i målshjntnins. Framlidne giesve von Platen, äfvensom, excellensen gresve Georg Adlersparre talade, euligt Ur af Forsells utsago, osta med värma om detta efter deras lanka enda verkstållbara sätt atl bibringa hela svensba folket vana, Batt, som sig bor, handtera vapen, vch i Kongl. Krigsvetenskapsakademiens bandlingar for är 1857, pag. 401, bar en insändare rörande samma ämne sramstallt åtskilligt, som kunde tåla. att ej blott begrunda, utan alven att hehjerta. Alt bär ingå i en närmare prosning at sättet, huru ett vålordnadt nationalsotsvar borde organiseras, ligger. utom planen af denna uppsats, äfvensom utom vår egentliga verkningsoch. kunskapskrets; men att eu sadant utgör en af de radikales fordringar. borde imellertid icke forgåtas, då man upprepat. så wånsa andra af desamme. Shålen till den obenågenhet, med hvilken ifrågavarande angelägenhet, da den brasis är hane, blifvit emottagen, tro vi, i likhet, med många andra, halva varit, att span fruktat sätta vapen i händerna på allmogen, Men om vär östra granne skulle ännu en gäng vilja angripa Sveriges kuster på samma ohyggliga och barbariska sått, som för 127 ar sedan, dä alla stader, herrgudar, bruk och byar, Som kunde åtkommas, brändes på en stråcka al. mer än 400 svenska mil, så är en allmän landtstorm det enda, som kan afhålla honom, eller lata honom siuna en giaf i det land, han vagat anfalla. En gammal regel, vi vete det mycket vål, säger: Si vis pacem, para bellum!) och de radikale vilja icke eller, att en fiende, om ock när den anfaller Sverige, skall: finna dess innebyggare oberedde till torsvar. Tyertom vilja. de, att största delen af den manliga befolkningen, når omständigbeterda så bjuda, skall vara så pass hemmastadd i krigarens värf, alt den amed säker band och säkert Öga 4 kan värna sin och de sinas frihet. Helt annat är, att, om en fiende landstiger på våra kuster, kuana inom tre Mill fyra dagar sammandraga en här for att tillbakakasta honom, eller atwiostone hindra hans framträngande, — beli annat, säge vi, är detta, ån att behofva 44, 20 till 23 dygn för att hopsamla en del al de på särskilta hall i landet soclagde indelta och värfvado trupperne. Sjellva medvetandet al att i nvorje vapensor man stöta på en krigare alekräcker fienden fran ett anfall i värt land, på söamma gåug som det i farans stund stärker dess innebyggares mod och Unntorsigt. — Kostnader måste naturligtvis alltid ett så beskafssadt beväpningsoch sorsvars-sått tillen borjan sörorsaka; men så ulomordentliga blesve de dock ieke. Genom indragning af några granulatsregemensen, hederskänslaus tagande i anspråk hos en del af nationen, något, ärligt understod af slatskassan, och framsör allt. genom ingjusandet sf. en lillig och ädel sjelsstundighetskäusla i lolkets bröst, skulle uti isragavarane hänseende på vett enda tiotal af år kunna uträttas mer, än hilintins på ett heit århundrade. For att kunna uträtta något sådant, måste dock hoga vederbörande både visa sig hafva och i sjelfva verket ega sinne sor något annat, än en bop idkeligen förnyade, småaktiga och oftast ändamålstösa uviformsförändringar. Dylika skada vida mera, au de gagna, och det ej blott i ett, utau i ganska många hänseenden. För en ke— — ——— — j ——f—k— —— —— ——— ——— — ——— He dn ac As oo Ö