Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 januari 1847, sida 1

ganska betydelsefull; mer än vanligt bestämd — och nästan proklamationslik förklaring mot klas-val i öfre kammaren. Man finver deri alla de skäl antagna, som af mig och mänga andra, under resormstriderna, i anledning af lörslager vid riksdagarne 1840—414 och 1844—445 blifvit anförda. Om man ock icke kan gå in på, att med Allebanda antaga några sörträlfligneter i Värtembergsha representationssättet, heldst i fall man beholver hemta ledning från annat än förnust, solklil och erfarenhet, och nödvändigt skall följa andra folks exempel (vi hasve ett vida palitligare, närmare och lolvande i det Norrska) så är likväl detta Allehandas underkännande at klassvalen en så glädjande soreteelse, att jag hoppas på syndernas forlatelse, äfven af den orättvist beskyllde, om han är lilvad af samma motvilja for klassval som Allehanda antyder: Hvad angår Regeringens al mig ölverklagade hemligbetsfullhet i nuringsfrihetsfrågan, säger Allehanda datt dess innehall, efter justeringen visst icke, ätminstone i hufvudstaden, varit någon hemlighete; samt tillägger, aatt någon bradska tyckes det ej vara att stympadt derför redogöra, då författningen troligen (2) redan är under tryckning. a Det är nog, att man ej, äfven i detta fall, auvisat till opersonliga bekantskaper med söredraganden, expediions-chefen, vederbörande tjenslemån eller anda till Kongl. boktryckaren. Men så länge icke arbetsordningarne inom statsdepartementen bjuda, att genast efter justering at författningar, resolutioner och konungabre m. m. alskrifter skola sinnas att tillgå för def offentliga bruk, som våra grundlagar tillerkänt hvarje medborgare, utan man vid efterlrägan i departemeuten motes med svaret: sorordningen är lemnad till tryckeriet for sorsatiningssamlinsen; vi halve ej nagot annat exemplar: så lånse han justeringen ej blilva norm för måjligheten alt taga del al de olsentliga akterna. hommer man till boktryckeriet, sa alspisas man med lörsakran, att handlingen är under såtining. IIvad nu särskildt nåringsseihetslörsafningarne angar, så är det säkert, att de icke på flera veckor efter justeringen varit aflemnade till trycket — och man han derfore med skå klaga, att saken varit mer hemlighetsfullt behandlad, än med fog kunnat i en så allmän och enskild vallärds-angelagennet anses lämpligt. Det finnes visserligen ett slags folk, som med posande sjellfornöjelse affekterar alt berätta, huru de, genom personliga bekantskaper, veta alt det och det i Regeringen törefallit, algjorts, expedierats, o. s. v. samt i sin sjelfförnöjelse olver alt tro sig vara ledare åt hotterier, hvilkas lekbollar de blott äro, anse likgiltigt om den lagstadgade oftentligheten linnes eller illuderas. Men så beter sig ej den offentligt. handlande mannen, som stodjer sin verksamhet på offentlig rätt och dertöre påyrkar den, icke för sig personligen, utan för det allmänna. En ibland de för samhätlet skadliga följderna af detta hemlighetstystem under ärendernas beredning, i förening wed det elandiga missbruket att ministrar få sitta vid styrelsen, fastän de ej sjelfva duga att hvarken planera eller utföra reformerna, har varit och är ännu hos oss, alt, sedan efter langa modor och strider, de bättre principerna, genom folkopinionens utbildning, besegrat byrakratiens inerlia, partiernas motständ, regeringens likgiltighet, och man skall skrida till bandling, så uppsatias dessa principer falskt, småaktigt ofta till och med arglistigt, vid sjelfva utförandet af deras förut afsvurna metständare och nu tvungne verkställarc. De tänkare, representanter eller statsmån, som varit de egentliga orsakerna till opinionerna och till principernas utveckling, få icke genom sin sakkännedom eller med sitt införlifvade nit bidraga till det konseqventa utförandet deraf, utan de afhällas till och med, genom han fak attan undan frufattna nvnanannac atarhataan IA