KORRESPONDENS. Stockholm den 4:de Jan. 4847. Ålven det nya året måste jag börja med ett sjelslorsvar emot Dagligt Allehanda; men da det icke rorer personligheter, utan rätt vigtiga allmänna sörhallanden, hoppas jag, att Redaktionen icke skall finna det olämpligt eller allmänheten anse det oförtjent af uppmärksamhet. Allehanda, som besynnerligt nog visar en snart sagdt intim förtrolighet med hvad som föregar inom Regeringen och representationskommitigen, utan att derföre lemna allmänheten del af hvad som verkligen blifvit gjordt, förr än det åtager sig uppdraget att forsvara detsamma, har den 50:de sistl. Dec. i en artikel: Representationskommitteen och Näringsfrihetsförfatiningen motsagt den uppgift, jag gjort, att mycken hemlighet varit rådande savål angaende representationskommittöeas lorhaadliagar, som om åegeringens beslut i näringsfrihelssragan. Allehanda yttrar beträffande det förra, att, hvar och en som har bekantskaper inom kommintöen, skulle kunna for hvarje session ungefär redvgöra för hvad som der passerat, men att, da icke inom kommittöen diskussionsprotokoll sores och i afseende på detaljerna inga definitiva beslut fattas, eller ens bora eller kuuna fattas förr, än Nommiliöen åtminstone en gång genomgått och diskuterat hela förslaget i dess sammanhang s(?), så anser mangen det hyarken grannlaga eller lämpligt, att efter spridda mundtliga berättelser referera de ifrågavarande debatterna. Allt detta utvisar, att Allehanda icke vill satta grunden eller sättet för min så kallade klagan.? Jag har nemligen genast vid kowrmittcens organiserande sokt visa, att den, såsom offentligt handlande myndighet, icke handlade i vara grundlagars öppna anda, då den beslutade, att icke fora eller rättare att icke behörigen justera sina protokoller, så att man genom offentligheten hunde solja dess förhandlingar. biskussionsprotokoll bar jag aldrig yrkat; men nagonting så otroligt, som alt en kommilte skall kunna uppgöra ett lorslas till organisk lag, utan att protokollera först sina beslut om grunderna för densamma, och sedan de om detaljerna, har hvarken jag foreställt mig, eller larer allmänheten ens kunna tro. Sadant är åtminstone da sorbehallet det Nya systemets kommitteer: ty icke ens det gamlas, 2odtyckligt i aminnelse, gjorde sorsok all på det viset undandraga sig often. ligheten under sina förberedande arbeten. Ma Allehanda sorhlara, hucu en samling af 13 personer kunna atmin stone en gång genomga och disku:era ett förslag i nodigt sammanhang, utan att lorst besluta om dess grunder och detaljer, så vida det skall vara deras eget förslag. Ar det åter ett förslag, som redan blilvit uppgjordt af andra, då endast är en sådan arbetsmetnod mojlig — men då är det ock en osannsärdighet allt, bvad som offentligt statt alt läsa, att Regeringen begärt lsorslaget af kommitteen. Hon har da blott begärt hommittöens yttrande om ett redan beredt förslag. Emot en sådan åtgärd skulle väl ingen haft at anmärka. Tvärtom bade den varit i en ministeriel styrelses rätta anda. Men då skulle ock ministeren åtagit sig ansvaret, och efter all hafva latit prolsa projektet, maste den göra detsamma, med eller utan lörändringarna, till regeringsproposition. Alt sasom nu lata förslaget fa utseende af kommitte-arbete och såsom sadant lemna det åt Standerna, vore att lemna nalionen osåker om regeringspersonalens egen osvertyzelse; och ett sådant handlingssätt är ej öppet, icke förenligt med det konstitutionelt-representativa styrelsesättet. Detta fordrar, att nationen må veta, huru dess konungs radgifvare tänka, för all hon må vara viss att i dem hafva ärliga försvarare af sina behof, sine tänkesätt och sina Önskningar. Det är nationens rått alt yrka på andra ministrar, om de närvarande icke vilja handla sör hennes angelägenheter eller allmänna tänkesåättets fordringar. Ått ministrar, blott för att sitta avar vid inkomsterna hålla