Sista revyn af StockaäaolmsTidningarne, Postoch Inrikes-tidningar bafva uppluit sina spalter till en insändare, som förmodligen vill i fortsättningen visa, att (Foreningen i Gelle för befordrande af handelslriheteus grundsatser, är icke blott onyttig, utan skadlig, emedan denna frihet hvarken passar för Sverige eller andra länder, 0. s. v. Man tycker sig i artikeln igenkänna densamme probibitionsälskande sorsattare, som i aS venska Bie to, under riksdagen 1841 och sedan vid ett par andra tillfällen, sökt göra siua ioskränkta äsigter i handeln gällande. Som vär akorrespoudento i Stockholm losvat alt gora detta ämne till söremal för en särskild artikel, vänte vi alt se iuneballet deraf, innan vi vidare inläte oss på denna vidt omsattande tvistescäga, vu endast yttrande den öfvertygelse, att allmänheten säkert med en motbjudande känsla lärer finna, att det olliciella bladet gör sig till organ för tänkesätt, som ytterst gå ut på att klandra så vackra medborgerliga bemödanden, som Cesle-Foreningens, hvilkens ändamål är att på upplysningens väg stadga opinionen om en af samhällets största principfrågor, och som således förtjenade snarare lolord, än tadel, äfven om resultaterna af dess bemödanden icke i allo skulle kunna motsvara forväntningarne, hvilket vi duck hoppas. — Den långa och i många delar interessanta redogörelsen för eresultaterna af det lörsta landebeuksmötet i Sverigen, afslutas nu med åttonde artikeln, som upptager de korta förhandlingarue inom asektionen för landtbrukets binäringar.o Förf. har icke utsatt sill namn, utan kallar sig aÄågricolao. Ått det är en man, som förstår sin sak, ser man imellertid, äfvensom att han con amore behandlat sitt ämne. Aftonbladet har på gamla året sökt att afsluta den långvariga polemiska striden med Dagligt Allebanda, genom ett sjelfförsvar, som anfallets beskaffenhet gjort nödvändigt, och genom ett vädjande till Allehanda-redaktionens egen aktning för sanning och exet medvetande, som torde lemna den ett tillfälle att kunna ädagalägga om den verkligen sjell önskar att afsluta den obehagliga tvisten. På afstånd kan man verkligen icke af Allehandas beteende under de sednare åren finna annat, än att det eftertraktat alt begagna sig af en intimare ställning till åt. skillige af styrelsens omgzifniag, för att blifva ett slags ossicieleller åtminstone half-officiel organ och sålunda kunna på samma gång viana sjelf i anseende och afsättning. Den i ett och annat afseende välgrundade beskyllningen mot Posttidningen att vara en falsk organ ät den regering, som likväl skyddat dess officialitet, visade genom sin bitterhet hafva till mål att få intaga en sådan ställning, och de alltför synliga försöken at utvidga sin publik på Aftonbladets bekostaad vittna om en plan, som till och med mången kunde vara fårdig att tro, icke blott var Allehandas egen, i och för näringsfördelarae, utan afven en byråkratisk, det vill säga en plan af ett ljum-liberalt kotleri, som under närvarande parti-förbistring gör de större talenterna inom partierna, såsom man plägar säga omöjliga, lioppas att genom sin embetsstållning och sin medgörlighet kunna erhjuda sin medelmätta åt Konungens och landets tjenst, samt i hvarandra skådar idel ministrar och sorvaltningscheser m. m. Det må nu vara härmed huru som heldst; nog af: allmänheten har ej kunnat osvertyga sig, att Allebandas så ofta ölverdrifna och ifrån förr yttrade principer afvikande bemödanden att förgylla och åtminstone öfversmeta åtskilliga mindre välbetänkta regerings-åtgärder, kunnat bärflyta af annat, än tron på att derigenom ytterligare vinna det förstnämnda målet: och om älven denna allmänhet beldre säge det ossiciella bladet i en liberal band, så ingålve likväl sjelfva detta Allehandas beteende en farhåga, att dess politiska karakter icke mera vore så ren, så bestämd och så öppen. som man Önskat. alt