men grått har många nyanser, och hvitt eller rosenrödt kan det grå aldrig blifva. Säkert är dock, att Hoppet vid bvarje årsskifte på sin palett lägger ett rikt förråd af just dessa färger och deremot ganska sparsamt af den svarta, eburu emellertid nästan alltid, då taflan är fulländad, den råkat att blifva den öfvervägande. Hvilka förboppningar voro icke t. ex. fästade vid året 41846, och buru hafva de realiserats? För att nu i första rummet tala om vårt eget kära fädernesland, hvad stort, allmäntaydigt, hoppets löften emotsvarande, bar tiderymden mellan d Å:ste Januari 4846 och den 4:ste Januari 4847 derstädes att uppvisa? — Intet, rent af intet. Väl heter det, att näringsfribetsfrågan skall i konseljen vara afgjord; men huru, känne vi ännu icke i denna stund. Vi skole äfven bafva en ny, mera liberal sabriksordning att förvänta; men i hvilken anda är obekant för alla, utom för de i mysterierna invigde. Handelsfribetsfrågan står, så vidt kåndt är, på samma punkt nu, som för ett år sedan, och hvad beträffar ombildningen af vårt representalioussält, så äro i det stora hela taget utsigterna föga ljusare i detta ögonblick, än 4846 vid samma tidpunkt af året. kn mängd andra, med nationens väl innerligt sammanhang egande angelågenheter befinna sig in stafu quo, och Gud vet när de en gång komma ur den trollkrets, som tyckes vara dragen omkring desaume. Hösten 1843 var för fera af Sveriges landshaper hotande; men fara är, att hosten 1846 i sjellva verket var det i ännu hogre grad, ehnru den, så att säga, bättre maskerat sig. Posatesskörden bar under det sistorslutna året öfverallt slagit fel, och hvad ett sådant selslaende vill säga, det vet hvar och en, som känner, buru de fattige och mindre bemedlade måste draga sig fram bär i norden. Juni och Juli månaders torra väderlek drog ett lörsärligt bredt och svart streck osver de rosenröda eskirzer till en härlig gröda, hvilka Maj påbörjat, och den ovanligt blida och vackra eslerhasten kunde icke på något sätt reparera den skada, som den heta sommaren förorsakat. — Detta hvad Sverige, eller tillochmed hela den Skandinaviska hallön beträffar. vände vi åter våra blickar mot utlandet, så har det sistförflutna äret derstådes i lika ringa grad hållit sina löften och infriat sina af hoppet utgifna förbindelser. I Dan mark råder samma innationella och irrationella system nu, som för ett solhvari sedan. ängrepp mot yttranderätten hora till ordningen sor dagen, och ulsigten för dess innebyegare all erhalla en konstitution är lika allägsen nu, Som någonsin vid 1846 års början: Euahanda, bvad det fria ordet vidkommer, är forhallandet i Tyskland, som ännu med tålamod och undergilvenhet böjer sis under sina despoters jernok. I Fran krike, der skörden nästan ölverallt misslyckats och som dessutom varit hemsökt af förbärjande vatiusloden, råder hnangersnöd och brist — en olycka, som det delar med Irland, der split och tvedrägt de demokratiska partierna emellan bidraga att öka lidandets redan förut alltför tunga börda. I Poblen råder jemmer och elände. Rachel gråter öfver sina barn och vill icke låta bugsvala sig.? Kanske underskrisver den ryske sjeliberrskaren just i deta ögonblick en ukas, som gör största delen af detta olyckliga land till en rysk provins, med ryska seder och ryska lagar, ryskt språk och ryskt barbari. Sjelfva Krakau har, i trots af besvurna, af Europas stormakter garanterade traktater, blifvit insorlivadt med Österrike och sålunda på ett all rättskänsla upprörande sätt sätt besanna skrillens ord: Fotlsiler eder icke uppå surslar! I Schweitz tyckes det väl så småningom teckna sig till en båtre sakernas ordning; men många disparata elementer gåsa der änuu på djupet al folkets sionen, och hvilka resultater den pågående reningsprocessen kan medföra, är svårt att förutsäga, helst Jesuiterne ännu på många ställen, der de hafva makten, söka, alt, så mycket i deras förmåga star, försena eller rent af förhindra densamma. — I Spanien glimma de gamla gnistorna till ett medbharserliot kris andan — — ——— ——— —— —