Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 december 1846, sida 1

—— ———— — — — KORRESPONDENS. Stockholm den 25:te Dec. 4846. Det är blott handtverks-ordvingen och fabriks-ordningen, som blifvit asgjorde och hvarom sorordningar nu komma att utfärdas. Handelsreglementet är ånnu icke atgjordt. Innehållet af besluten äro ännu i denna stund icke allmånnare hände; men sjelfva denna bibehällna sordelning af nårings-lossaniningen synes gilva loga hopp om, all saken uppsaltals ur den vetkligt fria synpunkli, hvilket ändock är det enda, som kan fullt tillfredsställa nationens behof. Dessa osvergangs-atgårder, grundade på de falska principernas endast efterband skeende reformerande, år en olycka för såväl de gamle, som de unge nåringsidkarne. besse sednare skulle lida vida mindre, om de, åt de iträn sina rättigheter allrådande, erlade en ersättning, än de nu lida genom balfmessyrerna; och de gamle blifva i alla fall missnajde, handlallne och kanske utarmade. Imellertid fordras det att se detaljerna, innan jag vågar vidare uttala nägot om reformen, ty berättelserna om grunderna för densamma äro så olika. Representations-hkommitteen bevarar fortfarande sina beslut under hemtighets slöjan. Alt berätta de anekdoter, som på ett eller annat sätt bana sig våg till allmånheten, skulle vara utan ändamal, då de umhända äro vanstallda, kanske osanna; men en besynnerlig ofverensstämmelse räder angående den Stackholmske ledamotens af Borgare-standet beteende inom kommitteen, nemligen att han skall söka skrämma Bonde sländets medlemmar med sorespeglingar af ecvolutionernas olyckor, om de ej göra eftergifter åt sländsoch klass-principen. Huruvida dylika farhågor kunna af den värde ledamoten hysas, är nalurligtvis svårt all veta. Om så är, och det är havs öfvertygelse, borde dock klokhelen bjuda all blott göra denna till rättesnöre för hans egna, obetydliga, verksamhet. Han borde nemligen inse, atl det under nuvarande tidsfårhällanden aldrig blesre Svenska allmogen, som kunde förlora på revolutionen, utan all deremot den säl kert blefre den vinnande parlen. varo detta for det närvarande nog sagät om den saken! Imellertid blifver det med hvar dag alltmer tydligt, alt kommittens tystnadslöfte gör mera skada åt dess egen ställning och frågans lyckliga lösning, än de våltånkande inom densamma någonsin dervid kunde förutse. nade de arbetat under all den offentlighet, våra grumllagars anda vill och fordrar, så hade de redan kunnat af allmänna tänkesättet hemta de upplysningar och den ledning, som befriat dem ilrän ett motbjudande beroende af ensidiga åsigter, och betryggat dem, att i solkets mening hafva ett stöd, som Bilvit deras arbete ett värdigt anseende, såväl hos regeringen, som bos de två stånd, hvilkas samhällsförderfliga företradesräffjohafan, nah lan