4ÖVR KRO RE. Såsom förut i denna tidning blifvit omförmäldt, firade Skandinaviska Sällskapet i Köpenhamn, Söndagen den 20:nde d:s om aftonen, uti universitetets solennitetssal, en fest till dea hädangängne skalden Esaias Tegners minne. Den beskrilves af danska tidningar såsom enkel, men i hög grad lyckad. Ialarestolen var för tillfället dekorerad med svart kläde och framför densamma var uppställd en lagerkransad, kolossal byst af Tegnr, på ett likaledes i svart draperadt postament. Festen öppnades med följande af Adam Oehlenschläger sorsattade sång: Fra Sveafjeld en Stemme skjön, Som over Sundet klang, Har henrykt mangen Nordens Sön Dybt Hjertet med sin Sang. Den toner ei fra Vexiö meer — Os Sljalden har forladt. Ak, altfor tidligt, vor Tegnr! Du sank i Gravens Nat. Ren leve vil din Sang i Vaar Paa Fjeld, ved Strand, i Dal, Saa vist, som yndeligt hvert Aar renslbiter Nattergal. Saa vist, som Freia smiler ned, Klart over Land og Sö, Vil Frithiojs, Axels Kjerlighed I Norden aldrig döe. Og Taler var Du stor, som Skjald, Og moegtigt var dit Ord; I Kirken, Videnskabens Hal, Ved Harpen — ligestor! Det Sprog, som velske Toner selv Kun lidet eftergiber, Behersked Du ved Yduns Elv Med Diglerkongespir. 7 Ak haarde Skaebne! grumme, sig: Hvi gladte dig hans Häld? Hri stod tilsidst — Beethoven lig — Ved Harpeu Sveasljald? Hin döv för skjönne T onespil, For eget Mesterverk;