Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 december 1846, sida 2

Insandt från Wermland. Det är med förundran, som vi af tidningarne inbemtat, att landskamereraren i Wermland, kammarråtts-rådet Lindberg, nu åter fått ett ärs tjenstledighet, ehuru en insändare i tidningen Dagen, under dess tillvaro, ganska upplysande meddelade de skäl, bvarsore ett sådani missbruk ej borde förnyas, — då nemligen hvar och en vet, att egentliga skälet till permissionsansökningen är, att Berr Lindberg icke vill tjenstgöra under Herr Oldeurg, och att den sednare sjelf baxnar för ett sådant sormanskap, och, måhända mer än Herr Lindberg, önskar att det ej må komma i fråga, ty just för det att Herr Oldeuig är behäftad med någon svaghet, vill han ej hafva andra underlydande, än de, som dansa efter hans pipa, och huru denna dans nu går vid kansliet och kontoret, derom kunna rättsökande bäst döma. Vi vilje ej tala om polisen i stad och på land, gäsigifveriernes och vägarnes tillstand, allt dettas sorsall är endast en fortsättning af 14 sekels länsstyrelse; men då Konungen årligen gör resor gevom Wermland och man vet, att han har ett statsråd ifrån denna ort, hvilken bäst känner alla förhållanden, så forundras man högeligen, att de så oafbrutet fortfara. Denna lilla ingress hade väl egentligen bort finna plats i någon af provinsens tidningar, men som den ena står under Herr landsbofdingens inflytande och den andra under ilerr biskopens och hans i rättegångar juridiska biträdes, så är det ej värdt att gora forsok dermed; men om, hvad som skrifves från Carlstad, Wermlandstidningen skulle återfå samma redaktör, som för några är sedan intrigerades från Redaktionen, så torde det vål blifva annat ljud i skällan, emedan han är en man, som ej sticker under stolen med oordningar och missbruk. ANAR IIS ETERDERR TTK HALTER AA