och finner med förvåning Catharina gapskratta: Nu inser jag, sade hon, hvad som förorsakat detta lika så narraktiga som obegripliga uppträde; jag bar i några år baft en liten vacker hund, som jag tvckte mycket om och som jag kallat Suderland, efter vår stackars bankir, af bvilken jag fått den i preseut. Denna bund bar nyligen dödt. Jag befallte Reliew att lita uppstoppa den, och, när han tvekade, blef jag ond på honom, i tanka alt han af en dum såfånga ansig detta uppdrag under sin värdighet. Se der hafva vi upplösningen af denna löjliga gåta. En kapusinermunks predikan innehöll en gång bland annat, att Gud gjort väl uti att sätta döden efter lifvet, ty derigenom hade man så läng tid att bereda sig på densamma. Giltig ursäkt. När marskalk La Ferte kom såsom guvernör till Metz, insunno sig Judarne, liksom alla andra, för att uppvakta honom. Då man anmälte för bouom att de voro i sörmaket, så sade han: Jag vill ej se de der hundssottarne, det voro de som korsfäste min herre och frälsare, de få ej komma in. — Man gick att säga dem att marskalken ej kunde tala med dem. De svarade att de derofver voro mycket ledsna, och att de medförde till bonom en present af 42,000 francs. Detta blef genast sramburet till marskalken , som då sade: Låt dem komma in, de arma djeflarne; de kände honom icke, på min åralj når de korsfäste bonom. t!t —5 TW1H1 U AUU1I1EUUU