Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 december 1846, sida 3

— 0 — ———————— — rigtade pål gruppen, som bildades at bödeln och hans offer. Slutligen sågo vi en bödel småningom höja sig ötver mangden, stiga; upp på den ene af stegarne och vänta vid spetsen af pålen, under det alt hans kamrater så alt säga upphissade den olycklige Sereski på den andre. När han hunnit dit upp, slöto bödlarne en krets omkring honom, så all man ej mera såg något af honom. Elt ogonblick derefter lyste de honom upp öfver sina husvuden, och straxt skallade det första skriket af hans hjertslitande dödsångest jemmerligt genom luften. Sedan kastade bodlarne stegarne tillbaka och halade sig med tankans snabbhet den ene efter den andre ned för pälen, och från alla håll af slätten kunde man se den olycklige Armenierns rysliga konvulsioner, Mitt öga sökle paschans ansigte. Han hade dragit sin mössa ned öfver öfver ögonen, månne det var för solen eller af någon annan orsak ? Hans läppar voro sammanbitna och med lugn afhörde han de förbannelser. med hvilka Seresdi öfverhopadeshonom. Under vridningarne i sin dödskamp hade han sprängt sönder banden, hvarmed hans händer voro bundne, och desse svängde han omkring såsom vädergvarnsvingar, medan han hotade paschan. s— Förbannad vare den dag, — ropade han, — då jag såg dig, pascha, från helfvete! Förbannad vare den stund, då du beträdde milt hus; förbannad vare mill barn, som sorrådde mig! förbannad vare Gud, som ötvergilvit mig! Ack... förbannadt! Dudroslingarne albröto orden i hans brännheta munn. — Vatten, vatten! ... mumlade han äntligen med hesare stämma. Mustafa vände sig till sin munnskänk och sade lugni: — Må han dricka, den olycklige. och dö. En enda dr ppa, som räckes en spelsad, ger honom en Ögonblicklig död. Äfven står vanligtvis vakt