När domen blifvit säna. begärde Sereski företräde hos pasehan och sökle all med böner och tårar rädda sitt lif. Mustafa förblef dock obeveklig, och Ärmenicrn bortslapades mera död än lefvande. En häftig feber hotade att sluta hans lif, men läkarehjelp och den Sorgsålligaste skotsel förlängde den olyckliges dagar, och han var sullkomligt återställd, när dagen för domens verkställande inbröt. fir; slutade Pascals: berättelse. Jag stannade gralurligtvis en dag i Mielnik. Bittida på morgonen andra dagen strömmade folket till Salonichiporten och spridde sig på slätten vid ruinerna af den gamla moskeen, hvarest domen emot Screski skulle gåt i verkställighet. För paschan och hans Svil var upprest en tribun med mattor och kudde framför denna tribun stod hans litvakt uppställd. Med dystra blickarsäbetraktade han förberedelserna till alrättningen, och slutligen, stannade hans blick vid den Samla moskeens ruiner och brunnen, Hvaresth resande ingräft skalden Saadis verSer: ÅHdra. liksom jag, hafva druckit af denna källa, och dock hafva de tillslutit sina ögon i doden.5 De tycktes änan mera Oka deflplågsamma känslor, Som syntes besvära honom; dock visade han sig fullkomligt, ingn, när han såg sorbrytaren sramsläpas, tv det sag ul som om rädslan för den rysliga död, Jm han gick till mötes, helt och hållet forlamat Sereski. Ett aflägset buller förkunnade den dömdes ankomst. Såreski visade sigipa vägen från Mielnik. klädd i rik högtidsdrägt, händerna bundne på rygSu. Hans ögon undveko den förfärliga pålen och ban lutade sig ned till jorden, vid hvilken hans hans hutvud at förtvillan tycktes ivara fjällradt. — Tvenne dlegar, den ene på högra och den andre på venstra sidan, voro stödde mol den spetsiga balen. llastigt sseto bödeln och hans medhjelpare kmderam af Arineniern. En hemsk tystnad srmlde blenl unassSan. hvarje munn var slum, alla blickar ——... —