Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 december 1846, sida 2

Medan den sednare vatitnade hästarne. hade Monammed utbredt en matta på marken och kastat sig, ansigtet vändt emot Mekka, på knä, för att såsom en god Musulman förrätta sin bon. I detta ögonblick aflossade Sereski en pistol, och när Tartaren, skrämd af skottet, ilade fram, fann han sin herre på mattan i dödsvånda, och innan han fick tid att hemta sig från sin förskräckelse och öfverraskning. hade Armeniern sjelf nedhuggit honom med sin vataghan. Under tiden hade Juden betriat hästarne från kappsäckarne. Armeniern plundrade de mördades lik, och hela bytet bragtes I säkerhet i en källare under lusthuselö. Långt förut, innan köpmännen ätervändt til Miclinih med liken, voro Juden och Armeniern åter tillbaka i staden. Ätven, tillstod Juden, var detta ej första gången, som Armeniern befläckat sig med blod, ehuru hans stränga seder och talriha allmosor städse atvändt alla misstankar från honom. Ett slikt hyckleri förvånade paschan. För att noga ölvertyga sig om sanningen af Judens utsago, lät han denne föra sig till moskeen och undersökte källaren under lusthuset, hvarest han fann Seids penningar och ädelstenar och äfven de albanesiska drägterne. Före aftonen voro paschan och Juden tillbaka i Mielnik. Förbrytarens straff kunde dock icke följa brottet omedelbart i spåret. Bland de af sultan Mahmud företagna relormer är äfven en förordning, som betager pascherna rättigheten att döma i brottmål. Brottmålsdomstolar hatva blifvit inrätlade i Turkiet, som lemna den dömde tillfälle alt vädja och underkasta Kadins dom en pröfning. Såsun kla forslot någon tid, innan domen kunde gå i fullbordan. Juden blef dömd alt varda hängd vid sin herres dörr, och Årmeniern sjelt all spetsas. Dennes egodelar delades i fem lotter, af hvilka tyra tillföllo Seids familj och den femte förblef Irenes.