Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 december 1846, sida 1

sig i Preussen, än i England; der brotten altagit. i i i Dagligt Allehanda yttrar nu, liksom Aftonbladet, sin förundran öfver, att det officila bladet, i sin prenumerationsanmålan för nästkommande år, uppgilver sig komma att sortsättas efter samma plan som hitills; bvaraf aÅllehandac slutar, att det skall fortlara med sina oförsynta artiklar emot representationskommitteen och drilva samma krassa, antiliberala läror framdeles, som hittills. Detta synes oss vafa litet oförsigtigt af Allehanda ; ty det liksom förutsätter, att dessa artiklar och läror Hörde till det officiella bladets plan. vi hade föreställt oss, .all de genom vissa personliga förhållanden råkat att komma till att stå vid sidan af planen. Vi hafve hos Dosttidningen aldrig förmärkt någon annan plan, ån den; att pungslå allmänheten på annonserna. Allehanda omtalar, att fråga blifvit väckt af vederbörande slatsmyndigheter om ten sinansreglering för busfvudstaden-4 Den går nt på, ati staten skall öfvertaga en hel hop utgifter för Stockholms stad. Såsom skäl anföres minskning i viss tolag och andra inkomster; naturligtvis omtalas icke de sorokningar i andra delar och de uya asfgister, som staden sält sig lillerkände. I Allehanda läses en verklig puff för gaslampor; hvaremot Aftonbladet invänder; ätt de ståtliga beskrifningarne äro alldeles origtiga: Begge dessa Stockholmstidningar egna dryga andelar af sina spalter till aninälan af den Jullitteratur, som bokhandeln äfven i år i rikt mått erbjuder. Svenska Minerva, som nu gör sig mycket bekymmer för eden libersla pressensa brydsamma ställning och för representations-kommiltäkens lyckliga lösning af den stora resormfrågan, bar uttalat den avälmenta önskana, att komitt6en ändteligen måtle gå ilrån all tanka på klassval för den högre kammaren; äfvensom alt låta Konungen utnäruna en del af densamma. Huru mycket kvälmeninge, som häri förborgas, kan man lätt inse. i I afseende på den omtalta adubbelheten a, som Minervas påstått sig finna, och synnerligen af Posttidningens politiska artiklar erhållit något sken af sannolikhet, nor gumman nu mycket att säga. Hon visar sig särdeles angelägen att kunna öfvertyga allmänheten, att ej Hr Wallmark och tir Hellberg, eler de, som nu egenlligen förestå tidningen, beståmma dess tendens eller innehåll. utan en helt annan person, som står i nära sorhållande till höga vederborande. Man finner lätt af de förtäckta orden, alt insinnationen gäller densamme c(adjulantac, som för några månader sedan så hogtidligen och offentligt protesterade mot denna uppgist i Allehanda. Nu roar sig Minerva åt att Allehanda icke mera säger et ord härom, fastän Minerva påstår, att hela verlden vet förhållandet. Besynnerligt förefaller det också, och det är omöjligt att Minerva kan hälla ut med dessa påståenden, om de vore utan all grund och ingen vederläggning deraf numera försökes.