Revy af Stockhohms-Tidningarme. Postoch Inrikes-tidningar hafva nu återlätt sin trogaaste insändare, ätminstone anser Aftonbladet såsom säkert, att aden återkomner presidenten v. Hartmansdorff är sorlattace till artikelu i tisdags-bladet, med rubrik: aRepresentations-kommittöeno; och den ossicielle har intagit denna artikel med ungefär samma reservation, som den ansåg sig böra göra i somras, då den bekanta artikein mot aNäringssriheteno från samma håll utgick. I den ifrågavarande insända godbiten yttras: att den grundsats, som 1840—41 sorkastades af tre, och 1844 af två Stand, samt fortfarande mäste torkaslas af dem och alla andra, som älska lugn och stadga i samhället, har segrat; att kommitlåen, som kostat så mycken strid och bvilkens sammankomster och tabeller kosta så mycket pengar, kommer at blifva sruktlos, och att snarare sordroja, än sortskynda, representationeus ombildniug. Detta kan vara kärt för dem, som önska det; men den kloke och välmenande insändarn anser det ej så, ceuvad ban tänker på saken eller på de handlande personernas poliliska bildaing. Han beklagar att lordna och sednare tiders erfarenhet och dageus händelser i Schweitz (!?) icke medfört mera kännedom om de faror, demokratiens olvermaht medförer, o. s. v. Man finner af allt detta, att insändaren icke haft mycket nytwa af sin utländska resa, utan lärer sta på samma punkt al politiskt vetande, som förut. Imellertid är det rätt eget aw se, huru han nu, sedan olyckan skett, och den samsalda valprinciper blilvit erkänd, åtminstoue for en kammare, söker att olvertyga sin ultrakonservativa phalang, att man bor laga sa, att ålven deu andra kammaren bör elter alldeles samma princip bildas; ty wan finner häraf den innersta meningen vara att kunna få adelu och prestestaudet ännu bestämdare emot lorändrindriagen. Ilan förklarar lanken att bilda begge huseu efter olika grunder och att lata olverhuset utgöras al andra elementer, än underhuset, för en grundvillfarelse; ocn att om ej begge husen kunna sagas vara avalda af solketo, sa askola de uya osveruusen, hvilka ej äga kraft al gammal hald, blilva lika vonmaktiga i andra länder som i Frankrike och slerestades, der nybildade represeutatiouer siunas. Sotm motslandskrasten ej kan ligga hos olverhudel, och ej siunas hus ministeren (Hkonungens radgilvares) sasom godtyckligt alsattliga, sa uppreser man sig mot konungen sjelf, och sasom exempel ansores konung Ludvig Philips bistoria. Helt pathetiskt slutar han med dessa ord: ellar representationskowritigen betänkt, för bvilka vädor, ban blottställer Sverige? och hvilket ansvar han drager olver sig !?o Det synes häraf, att insändaren och hans phalang icke en gång äro belatna med det halfra, som kommittcen tyckes tillämna oss genom ivakawmar-system, med olika sammansättning af kumtarna. De kounna alltså, besynnerligt nog, och troligen för forsta gängen, att sorena sig med svenska folket, som af alldeles motsatta skäl ganska såkert icke kommer all gilla denna halfhet. IIvart man vänder sig, så nör man med lika enhallighet, som någonsin kommitterade, alt man blott vill till ombud hafva sadana, som halva allmänt förtroende, samt att, för all lyckas deri, maste val-lormen vara så enkel och allmän, att det allmänna förtroendet kan göra sig gällande. bermed punkt. En annan insändare i det officiella bladet tror sig halva funnit noagonting verkligen löjligt i en i Aftonbladets artikel för den 30:nde Nov., der det yttrats, att man vå ej kunde tro 16 personer (i representations-iomwmillen) som Regeringen utsett, bältre och snarare uttrycka allmånna täånkesättet i landet, än de talrika, ifrån alla delar af riket valde riksdagsmän af Borgareoch Bonde-stånden, en del af den icke i ee rr er ————L—