Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 december 1846, sida 3

——— — — Från denna spalsersärd å la Caligula, vande Pe ter tillbaka till palatset, hvarest på bavs befallning de anklagade voro slorsamlade. I ett land, hvarest ingen lag skyddar undersätens lif och ära for beherrskarens godtycke, måste till och med under den rättvisaste furste, i anseende till ofullkomligheten af det menskliga velandel, hvarje anklagad, ålven den oskyldigaste, alltid darra, huru mycket inera under en herrskare med Peters temperamvul. Men i detta sall kunde visserligen ej fråga vara om oskuld, ty svåra brott belastade Menzikoff och hans kamrater. Gregor stod i elt allvarsamt samtal med biskopen af Rostow och kastade stundom en genomträngande, glödande blick på den bleke MenZikosl. GrCgors bjelteskönhet strålade i detta ögonblick i sin högsta glans. hans kiuder brunno, han syntes ännu storre och statligare än annars; han var ingen feg, hemlig angilvare; utan han uppträdde stolt och öppet emot fienden, med tilltörsigt afbidande sanningens seger, ty Peter ville upprigtiat sitt folks väl. så länge han ej lät sina passioner sörblinda sig. a . Czaren trädde långsamt, och något angripen af den föregående sinnesskakningen. in i salcu, lorande den vacklande Kätharina, som utmattad nedsönk på en divan bredvid prinsessan Maria, och varsebler med torskrackelse Öregors säkra hållning och Menzikoffs ogonskenliga sforläåganhet, Peter log plats på sin thron; han gjorde vald på sig för att visa en domares värdiga lugn. — Jag har, — började hau, — alt sedan mitt tillträde till regeringen bemödat mig all sälla min krigsmakt på värdig fot, all draga främmande krigsförfana ofslcerare i min ljenst. och det har lyckats oss att vid Pultava besegra den svenske jerukonungen; men fåfängt bemödade jag mig att ultorska orsaker till den stora dödligheten inom min här. Nu har ändtligen denne hederliga man, — han visade i detsamma på Gregor, — upptäckt denna sataniska hemlighet. Du, Menzikofl, som jag