Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 december 1846, sida 3

hyste ett så fast sfortroende till, du och dina eländige förbundsbröder, turstarne Korsakow och Wolkonsky, samt alla, som här äro instämde. J hafven, — här osvergick monarkens högljudda stämma nästan till ett vrälande, — J hafven för att tillfredsställa er skändliga girighet, låtit mina soldater svälta ihjel, och dock afpressadt landtmannen så mycket lifstmedel, alt hela byar stå öde och (tomma, och invånarne flytt till oknarne. Men J skolen få dyrt umgåälla era spetsbofstreck. Nu slutade Czaren all tala och sprang nästan aväid af raseri, ned från thronen, rusade på Menzikoff, slog honom med knuten näsve till marken och gaf honom med sitt spanska rör så våldsamma rapp i hufvudet, all man ej kunde tro annat, fördrog denna missllandling med en slafssogdes fega undergifvenhet, hvilken vet, att han derigenom bekommer rätlighel, att, når herrskarens vrede är afkyld, utöfva dylik hämnd emot sina liender. Katharina vågade ej någon bön, men slumpen gynnade Menzikoff, ty den olycklige throntöljarens ankomst anmäldes. Peter lät Menzikoif ligga på golfvet och salte sig med temmelig satining på throncu. Man hörde krigsmusik, en aldelning af gardet inryckte med dragna sablar i hans fars domstol. Prinsen sänkte hufvudet lik en döende, hans långa, okammade hår dolde till hälf ten hans 2ulbleka ansigte, kläderna, som han Cj omsat sedan afresan från Neapel, hängde sönderrime och smulsige kring jemmergestallen. ben djupaste tystnad herrskade i den vida salen, så att man hörde Marias qväfda suckar. Czaren slungade en blick full af ovilja på henne, och vände sig sedan till sin son. Ä — Om du uppriktigt bekänner din sörbrylelse och nämner dina medbrotislingar, så vill jag af oförtjent nåd skänka dig lifvet. — Alexis föll på än alt skallen skulle gå sönder på honom. Han salen , 4 underoficerare mera buro, än förde den afmagrade, at mattighet betagne Alexis inför