WWAAAAOA.OAOLOLILQYgAcudtMWMWMQOoM-W-Oo-OOOoOoooOMAQALAS———7—7——57j7—7c7——77—————7— — Hvem är uppho sman till denna anklagelse, detta skandliga förtal? — Czarewilseh af Siberien, den lappre, upprigtige Gregor — fortsatte Peter. hathar na ville tala, men czaren grep henne så våsamt i armen, alt hon var färdig alt skrika af smirto, och lsorisor: — Ölverlägg först, om det är rådligt för dig att försvara andra, eller Om du måste tacka Gud, om våäzon talar för dig. Med dessa ord släpade han henne med sig, och lyfte henne uti den framför elelanthuset stående drotschkan, i hvilken det kejserliga paret fördes pilsnabbt till en aflägsen trakt al staden. Här reste sig en påle, på hvilken sutto de sasaväckande qvarlefvorna af elt menniskohufvud, kringsladdradt af de blodiga, blonda lockarne, hvars ögon korpar uthackat och hvilket ännu till hälften betäckt med kott såg rysligare ut, än ett fullkomligt skelett. Peter, som körde sjelf, for tre gånger omkring afrätitsplatsen, medan Katharina, så starka hennes nerver än vore, förgäfves bemödade sig att dölja sina lemmars konvulsiviska skakning. — Är det ännu den vackre kammarherren? — frågade Peler slutligen — känner du igen den glade dansören, den brokige fjärilen, som Vågade alf kasla sina ögon på, dis, och som du kanske gaf anledning till en sådan oförskämdhet? — Aldrig aldrig! — suckade Katharina. — Jag ville cj låta undersöka saken inför domstol — fortfor Peter — men akta dig att sörsvara Menzikoff, hvilken, liksom denne glop, skryter med din gunst. — Du dödar mig, qvidde Kafharina och sjönk i en verklig eller förställd vanmakt. Peter förskräcktes, han älskade henne öfver allt, och slösade nu vänliga ord, böner och smekningar, för alt åter godtgöra sin grymhet; äfven tordes ban icke forska vidare, om hans misstanka var falsk eller grundad.