— ————— — — — — —2— — dast småningom trängde sig strälarne till Norden, att uppmjuka, värma och förädla det kalla sinnet hos ett kallt klimats folk; derutaf de sramstex, sydligare länder hunnit, och det industriella tillbakastående hos den mindre väl lottade och af sitt kalla klimat naturaliserade nordboen, hvilken först från sydligare länder måste läna sitt ljus, innan den kunde framgå på egna, obanade vägar. Hos Svensken i allmänbet ligger en inneboende konstooh slojdskickligbet; det är endast brist på våckandet deraf, på industriel bildning och uppmuntran af det allmänna, som nästan hittills utgjort dess tillbakastående efter de flesta utländska nationer. asvenska industrien måste bilda sig sjelso, har en utmärkt fosterländsk tänkare sagt mig. Jag erkänner denna sanning; men jag tror äfven med honom, att den öfriga delen af det siorsinnade svenska folket bör göra något för denna bildning; att nationen bör med mera lif och värma omfatta sitt sosterlands konst-anda och industri, samt genom en mera fosterländsk anda lor svenska tillverkningars förbrukning, då de höja sig till godhet med utländningens, befordra slojdidkarnes assättning på sina varor och arbetsförtjenst, hvarigenom icke allenast deras, utan till en stor del allmän, nationel välmäga uppstode, då det svenska myntet stadnade inom silt eget land. Svensken, med sin allmänna förkärlek för utländska tillverkningar och liknojdhet för sina egna, ser icke, huru äfven den svenska varan höjer sig i konst och vårde, ja tillochmed till sullkomlig täslan med der utlandska i åtskilliga nådiogsgrenar; han betänker ej, alt industrien, utan deltagande, utan uppmuntran, skall duka under, och att dess manga idkare skola solja med, samt den fattige arbetaren med sin talrika, olyckliga familj, belasta det samhälle, der han ägde menniskorätt att forijena sitt brod. Lifvade af en fosterländsk anda, uppträdde i början af förlidet är, i Stockholm nagra twän, som i sin ringa män borjade arbeta lör svenska industriens utbildning, förädling och sramgana, samt väckandet af en lisligare national-anda att omsatta, upplisfva och förbruka de svenska slojaprodukterna, hvarigenom täflan, uppmuntran, arbete och arbetssortjenst skulle uppstå för dess mänga idkare, medelst afsåuningen of deras sorädlade vara. Manga voro svårigheterna att bekämpa sjag har deraf den djupaste ersarenhet), men det ullkommer mig icke att bär framställa alla dessa skiljda meningar, dessa binder, hvilka tillochmed uppstodo ibland några af industri-idkarne sjelfve, da fråga var om de arbetande klassernas bildning och förädling uti intellektuelt och industrielt afseende. aSkola vi låta vara lärlingar lära att skrifva, råkva och rita, så kunna de mera, än vi sjelsvao, yttrade desse den gamla obunnighetens förläktare; men lyckligtvis voro dessa sa, och, till beder för Stockholms i allmanhet bildade och aktningsvärda borgare, omlättade de alltmera efter band med varmt nit den fosterlåndska saken. Slutligen, ester flera olverläggningar och efter utväljande af en kommitte, som ibland sig inkallade utmärkta sosterlandsvänner och vetenskapsmän, uppgjordes ett förslag tili stadgar för bildandet af en förening, hvilka vid allmänt sammanträde den 6:te Oktober sorlidet är antogos, och stiftades sålunda denna dag Svenska slöjdföreningen , hvars föremål innefattats i de stadgar, som af föreningens ärade ombud här nyss blifvit uppläste. Föreningens direktion utvaldes den 14:de Novemb. sistl. år, och till dess ordförande blef nästan enbälligt kallad Stockholms stads älskade styresman, öfsverståthällaren m. m., friherre Sprengtporten, hvilken sedan med så utmärkt nit fosterländst arbetade för soreningens framgång. Direktionens verksamhet börjades genast med organiserandet af en enligt 2:dre 2:u af dess stadgar föreskrifven läroanstalt, till hvars inspektor utvaldes kapitenen vid fortilikations-korpsen,