Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 december 1846, sida 2

de visat honom så mycket deltagande; äfven nu emottog han honom med vördnadssull nöflighet, under hvilken visserligen framskymtade någon förlägenhet. — Tillåt ers höghet, — sade han, — efter många omsvep, — att jag får tala öppet; gesandter hafva hitkommit från czaren, de hafva utforskat ert uppehåll härstädes; de medföra bret från Rysslands sjelfherrskare, hans ädelmodiga hjerta är benäget till förlåtelse och försoning. Låt mig vara den förste, som upprigtigt lyckonskar ers höghet till denna gyunsamema vänning af sakerna. Alexis hade bleknat och kunde knappt hålla sig uppratt. — Lyckönskar, — upprepade han med dof röst, — gäckas ni med mitt elände, jag kan, jag vill ej anförtro mig åt hans nåd. skrif till Wien, erinra er herre, all han före min flykt lofvat mig en säker tillflvktsort i sina stater. — Betärk, nådigaste prins! — fortsatte vice-konuugen, — alt politiska konsiderationer ofta ej tillåta att följa hjertats ingitvelser. Bevilja gesandterna det önskade företrädet. och jag hoppas, att underhandlingen kommer att sluta till omsesidig belåtenhet. Han öppnade utan alt afvakta storfurstens svar, dörren till sitt kabinett och ropade: — Mina herrar, hans kejserliga höghet samtycker till att emottaga er. När Alexis såg geheimerådet Peter Tolstoy och gardeskaptenen Romanzoff närma sig, bemäkligade sig honom denna förtviflan, som bestämmer kraftfulla menniskor till de djerfvaste beslut, svaga stackare till fullkomlig undergifvenhet. Den olycklige förnedrade sig till de ödmjukaste böner, erbjöd sig att afsäga sig thronföljden, att lefva i stillhet såsom statsfånge i Neapel, ja, till och med alt gå i kloster. Men vice-konungen förklarade på sistone, att han hade uttrycklig befallning att utlemna prinsen till hans fars gesandter. — A— —N0N SHS O—-—-AEA AO AR oo 1 i ————————67 FTDFrcce;rrttt.t.AHM..:-AOAAAAAAA ( ALc444.....— 1 1 — ———————7 — —— .1 — n.AGle