ga lidelser ej unna honom någon särdeles lång lifstid. — Samma tankar hyser den ärevördige erkebiskopen — tillfogade prinssessan — äfven han har i drömmen hatt den uppenbarelsen, att den 1:ste nästa månad czaren antingen dör, eller hafsvågorna uppsluka Petersburg, som reser sig på bekostnad af de heliga Moskau. — Jag är ingen synnerlig anhängare af drömtyderi — anmärkte Gregor — men om ni dermed äfven vill stärka edra förhoppningar, så låtom oss åtminstone ej stödja några åtgärder deruppa. Valet, man lemnar prinsen, atl anlinge n följa sin far i kriget, eller gå i ett kloster, är blott ske nbarl; hans sluga stylmoder och hennes gunstling, Menzikoff, veta väl, att han icke vill det första, och alltså måste välja det andra. Jag råder ärven till flykt. men till rikets aflägsna provinser, vi vilja samla oss kring honom, strida för honom och försöka, om denne Peter, som Carl XII så ofta slagit, skulle vara obetvinglig för värt svärd, och i värsta fall flykta vi, såsom denne, heldre till Turkarne, än till desse falske, för politiken allt uppoffrande kristne furstarne. — OQO Gregor! ropade Alexis — du är annars sä god och klok, du älskar mig, huru kan du nu begära, att jag skall offentligen uppträda mot min förtärlige far, honom, i hvars närvaro jag knappt förmår att sramslamma en stafvelse? Nej, jag vill gömma mig, såsom den trogne Glebow rådde, på det att jag en gång åter må få sofva i fred och slippa dessa rysliga drömmar, i hvilka jag ser Menzikoff med torturverktygen och Catharina med giftbägaren stå framför mig. Den tyske kejsaren är min vän och anforvandt, huru ofta har ej bans gesandt försäkrat mig om sin: herres välvilliga tänkesätt. Låt mig fly till honom, förbarma er öfver mig! — Så gå då — tortsatte Maria rörd — vi vilja här vaka för dig. Sök att vinna tyska kejsarens bistånd, tala vid din genomresa med furst Gallizin i Riga och sök alt förbinda henom fastare med