Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 december 1846, sida 3

——————7 thronen i fängelse. selan den dag. på hvilken han den sursklige bödeln sjelf, afslog hufvudena på våra tjenare och lät upphänga de biodig ga liken sramför våra fenster; sedan denna dag länker jag blott på hämnd och sjunker tillsammans till stoft när mitt verk är fullbordadt. Liksom bilderne i en laternamagika visa det förfärligaste och behagligaste i haslig omvexling. så hade äfven etter kort tid en annan verld uppgått för Alexis, och en mild himmel hvälfde sig azurblå öfver hans hufvud, när flykten lyckats, när han för första gängen andades äritt, och stygga drömmar ej mera pinade honom såsom fordom, då mattighetens blysömn tiilslöt hans ögonlock. Han litade på tyska kejsarens skydd. hvilken då Neapel tillhörde, han kände ett nytt lif i sina ådror i blommornas doft under söderns härliga sol. Under en månljus natt blandade han sig förklädd bland solkhvimlet. Han, som alilid varit bevakad af argusogon, som lidit så mycket genom sina barbariska tuklomästare. han fann ett outsägligt välbehag i tankan, alt ingen här kände honom, att ingen lurade på honom. Han följde med mängden och de otaliga vagnarne långs gatan SantaLucia: det spegelblanka hafvet med Vesuvii majestätiske eldpelare i fonden utbredde sig för hans tjusta blickar. Framför en stor pelarsal höllo de flesta vagnarne, byggnadens facad var präktigt eklärerad. dansmusik skallade redan i det vida sjerran den kommande till mötes, smyckade damer i modedrägt. lysande uniformer och kalabreseri pittoresk nationaldrägt skyndade förbi hvarandra under skratt och skämt i ingången — det var det gamla Roms saturnalier i modern smak. (Forls.)