Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 december 1846, sida 1

voi1i1811d-40 cChmU 1H1 NlAMuTl1T undu Å7ADSOUGHMUUCÅ ÅD K EH EL ÅeS Co He Cr. De med gärdagens post ankomna Stockholmslidningarne hafva atskilligt att berätta om en lilldragelse, som egt ram på Kongl. slottet sistl. Thorsdags middag, då ett f. d. Danvikshjon, som ännu vid tillfället befanns var i hög grad rubbad till sina sinnen, sökte att med väld intränga i U. M:t Konungens rum. De värmare detaljerna af densamme kan läsaren inhemta dels af de underrättelser, vär Stockholmskorrespondent på ett annat ställe i tidningen härom meddelat, dels af nedanstående relation, införd i det med gärdagens norra snällpost hit ankomna 276:te numret af Aftoubladet, hvilken är af följande ordalydelse: Omkring kl. half tolf i går kom en eivilklädd, men någon besynnerligt utstyrd, person upp i de yttre kungliga rummen på slottet och anmälde, att han önskade företräde hos Konungen. Han möttes af vaktbalvande kabinettskammarherren, öfverste Peyron, som i ett par andra personers närvaro sade bonom, att Hans Maj:t redan bade emottagit så mänga samma dag, att Hans Maj:t ej bade tillsähe lemna företräde åt fiera. Den sokande fortfor imedlertid att påstå, att ban måste hafva audiens. Ur-peyron lärer dervid förmärkt något vildt och förvirradt i hans blick. som tycktes tillkännagifva, att han ej var vid sina sinnen, och sände derföre ett bud till stathallaren gretve llorn, samt till polisen, med begäran att erhälla handräckning lill bortförande af en vansinnig. Under tiden bade den förvirrade mannen ytterligare pockat på audiens och slutligen hotat öfverste Peyron: 40m jag icke får audiens så skjuter jag erla samt dervid dragit upp en pullert, den öfversten imedlertid genast vridit honom ur banden. Genast derefter anlände trenne polisuppsyniagsmän, hvilka blifvit af polismästaren alskickade. på de uppkommo till slottet hade greive Horn redan från högvakten reqvirerat några gardistor till den galnes fattagande; och polisbetjenterna slöto sig till dessa. Med släthallaren i spetsen begawo de sig upplör slottstrapporna och in i drabantsalen; de funno der för sig den ilragavarande personen, på hvilken stathållaren genast vid sitt inträde gaf dem anvisning, yttrande: ader står galningenle Denne inföll härvid: (jag är prins af Bourbou! och i detsamma aflossade han ett pistolskott emot ståthällaren. Grefve Horn förde hastigt händerna till ansigtet, men skottet hade icke träffat honom, utan hade flugit in i väggen emellan fönsterna uppe vid taket. Grefven blef dock något krutstänkt i ansigtet och en del af hans här afsveddes. När pistolen blifvit afskjuten, lät den ursinnige detta vapen falla och framtog i dess ställe en stor, skarpt slipad tälgknif. Straxt derefter syntes il. M. Konungen, som förmodligen hade hört skottet och blifvit förundrad deraf, med dragen värja i dörren till sina rum; ban befallde gardisterna att taga den vansinnige; de gingo nu denne inpå lifvet; en af dem slog honom på armen, så att den domnade och han tappade sin knif. Sedan karlen sålunda var afväpnad, fördes ban ur rummet; Hans Maj:t följde sjelf efter ut i förstugan och åsåg medan visitation der anställdes å arrestanten. Vid visilationen påträffades i fångens fickor några små strutar, innehållande krut och badel, en påse karameller, en fällknif, ett litet guld