h4 do 1it h le Å ls eb NDE VY. Stockholm den 27:de Nov. 4846. Ål gårdagens Posttidning och Altonblad, samt dagens tidningar finner man beskrifning på eu tilldragelse i går, som väckte en synnerlig uppmarksamhet, intilldess man fick veta, att den vållas af en redan tillförne för svar sinuesrubbning å därbus intagen, derilrån i följd af lillsallig sörbättring utsläppt, men nu ater ganska svart sinnessjuk person , en forut vid Dahlregementet sasom underoflicer avställd Hr von Platen. Han hade dagen förut bitkommit med angsariyg och anmälde sig i Kongl. slottet till företräde hos H. M:t Konungen; men kaumarherren öfverste Peyron, som antingen haft nagon kännedom om haus sordna sinnestillsltänd, eller ock märkt, att mannen sett sorvirrad ut, sorklarade honom, att konungen ej då kunde emottaga honom, samt gjorde anstalt om underrättelse till vederbörande myndigheter, för att föra bort honom, då Platen i sortrytelse ofver hans vägran uppdrog en pistol. ÖOlverste Peyron vred med rask besinning pistolen ur hans hand tillstädesvarande betjening (händelsen passerade i det yttre rummet utanför yttre sormaket) skyndade fram; buller uppstod, Konungen lärer sjelf utkommit, och stathallaren, grelve Horn, tillkom med vakt. I samma ogoublick aflossade v. Pleten den andra pistolen, som han haft med sig, såsom det säges, emot grefva Horn; men hela skottet, som bestätt af hagel, skall hafva gåtte upp i taket, sa att den uppgiften synes temligen osannolik. En skarpt slipad knif belanns äfven hos honom, och en måugd skrifna proklamationer, som ådagalägga den ytterligaste sinnesrubbning. Ilan kallar sig i desamma Hertig eller Prins af Bourbon; förklarar sig för två är sedan hafva här blifvit olagligt af osver-ståthällaren insatt på dårhus, o. s. v. Han lärer verkligen år 1844 hitkomolt, och vid ett besök i lägret å Ladugårdsgärdet visat sig svärt rubbad; han skall älven då varit uppe hos öfver-stäthällaren under sitt sjukdomstillstånd, saut visat sig så väldsam ooh galen, att anstalt af nägon anbörig fogats om bans iniagande på därhuset. Så berättas saken. Det vissa är, att hela tilldragelsen är en af dessa tillfälligheter, som icke lemna rum ens till misstanka om någon plan, eller något Å sorsök mot Konungens lis. Platen är afford lill Danviks därhus, derifrån han vål aldrig hade bordt utgå, om denna anstalt vore i det skick, att den kunde motsvara ändamälet, emedan otvilvelaktigt manga olyckor vällas derigenom att vansinnige, genast vid visad sörbaliring, som ofta är osäher och blow skenbar, utsändas i samhället, der paroxysmerna vanligen lätt åter uppväckas. Med de stora tillgångar, den inrättningen egt, de inkomster den borde kunna beräkna, om sinnessjuka der finge fullt tillräcklig vård, de tillfällen, som der finnas till utvidgning al byggnader, park, promenader, o. s v. skulle den kunna blifva sa inrättad, att emot billig afgift af familjer, eller genom allmänna bidrag, sinnessjuke skulle kunna der skötas intill dess deras aterställelse vore säker. Nu är detta icke sorhållandetDet är naturligt, att, innan man mera allmänt fick kännedom om råtta sorhallandet, utspriddes hvarjebanda berättelser, den ena mera invecklad än den andra; och troligt är, att, ehuru utrikes post icke algatt förr, än i dag, man kommer alt se de vidunderligaste saker framställas i utländska blad. Men konungens lugn, den rådighet, sem hans uppvaktning genast visade, den öppenhet, med hvilken sanna sorhallandet med personens sinnesförfallning genast framlades för allmänheten, äro egnade att betaga dylika dikter all beydelse, och att sorekomma bvarje anledning at; befara nägon rubbning i den tillit, som varit rådande hos konungen Vill nationens allmänna tänkesätt. Ått båndelsen för ett ögon2 14. i 2 2