alt loTverkliga. Den så ofta beprisade sjelfståndigheten, mine Herrar! hvilar icke alltid endast på rikedomar, som stundom hastigt kunna skingras; icke på makten, hvars sterka kan brytas af en mäktigare bard. Hon bar sitt rätta stöd i arbetskraft, rättsinnigbet, kunskap och skicklighet. En sådan sjelfständighets utbildning bos de industriella hafva slöjdföreningarne i allmänhet gjort till en ibland sina vackra uppgifter. Vår svenska förening i samma väg har ett lika mål för sina arbeten. — Önskan att förbinda sig med Sveriges andra stads och vestra orts upplyste, kunskapsfulle, nitiske, redbare, arbetsamme och för industriens framgång i dessa trakter interesserade Herrar och män framställes nu af mig, som nämnda förenings organ. Sättet, på hvilket jag förmodar denna önskan med största fördel för staden och orten, i sammanbang med allmänt gagn, torde kunna motsvaras, skall jag hafva den äran framlägga, sedan jag låtit åtskilliga meddelanden från Svenska Slöjdföreningen lorutgå. Jag slutar, mine Herrar! sedan jag anfört de välkända vilkoren för industriidkarens och handarbetarns välgång: gudsfruktan, lydnad för ölverbet och lagar, kunskap, redlighet, ordning, skicklighet, hederskänsla, billighet och nit för yrkets framgång. Lefve Konungen, industriens höge beskyddare! Lefve svenska idustrien I Sedan talet var slutadt, upplästes svenska slojdsoreningens programm, hvarefter konduktören vid Kongl. Maj:ts flotta, Br J. F. Andersson, i egenskap al ledamot uti svenska slöjdföreningens direktion, höll ett iuteressant föredrag, som vi osordrojligen skole taga oss friheten reproducera. ur professor Palmstedt föreslog derefter inrättandet bärstädes af en filialafdelning af svenska slöjdföreningen, under namn af aSvensk a slöjdföreningens vestra aldelni en g. Ar grosshandlaren och sabriksegaren G. F. Hennig, som losordade propositionen, sade sig ega giundadt hopp om, att en särskildt slöjdlörening för Gotheborg borde kunna dillvägabringas och vinna önskad framgång, hvilken åsigt äfven delades af grosshandlaren och fabriksegaren Hr E. G. Lindström. Efter alt flere talare yttrat sig i ämnet, framställde Hr prof. Palmsledt den frågan: (Ar det således de närvarandes önskan, att en svensk slöjdförening har i Götheborg bildas?, hvilken fråga enbälligt besvarades med Ja! Nu uppstod någon diskussion om hvad namn föreningen skulle hasva, och resultatet af densamma blef att den skulle kallas Svenska slöjdföreningen i Götheborg, samt alt den härstädes änou existerande konstoch slojd-soreningen skulle inbjudas att sorena sig med den nu stiftade nya. Hr professor Palmstedt, såsom konstoch slöjdföreningens ordförande, ätog sig att i densamma föredraga denna inbjudning. Ur grosshandlaren Hennig förklarade derefter, alt han, i egenskap af ledamot i härvarande Ilallrått, trodde sig kunna utverka tillåtelse för föreningen alt begagna de tekniska tidskrifter, böcker m. m., hvilka af nämnde rätt årligen anskaffas. Sedan de närvarande tecknat sig såsom ledamöter af den nya slojdföreningen, blef Hr professoren och riddaren Palmstedt enhälligt kallad att vara Svenska slöjdföreningens i Gotheborg ordförandes En kommitte, bestående af 40 ledamöter, blef derefter utsedd till utarbetande af föreningens stadgar. Till ledamöter i densamma valdes: Hr grosshandlaren G. F. Hennig, Ur konsuln och grosshandlaren Wilh. Röhss, Hr konduktoren P. J. Ekman, Hr juveleraren C. Tengstedt, Hr majoren och riddaren S. W. Lagerborg, Ur fabrikören J. Rossing, Ur kapten O. Aqvist, Ar sabrikören N. N. Signeul, Hr ursabrikören J. Malmsjö och Hr konsuln och grosshandlaren Edv. Willerding. Vi bafve i dag, for första gangen under innevarande vinter-termin, snöfall med byvåder, hvilken ruskiga väderlek utan tvifvel kommer