Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 november 1846, sida 2

hvad jag nu blott osfullkomligt sökt antyda; men industrien, i sin rätta betydelse, har, efter hvad jag ägt tillfälle på närmare båäll skåda, nu tillvunnit sig en uppmärksamhet, som, med endast några få undantag, af hela den civiliserade verlden delas. — Det är icke mer det omogna försöksbegärets hugskott, den obekymrade arbetarens ofulikomliga produkt, den mindre kunnige sabrikantens misslyckade landelsartikel, som antages eller vinner afsättning; det är den sansade kunskapens säkra beräkningar, den skicklige arbetarens väl utförda arbetsprodukt, den kunnige, upplyste och erfarne fabrikantens efter ändamålet och användningen alpassade handelsartiklar, som mötas med förtroende, vinna bifall, samt lätt och med vinst föryttras så inom, som utom landet. Hvad är väl orsaken till denna ändring i förhällanden nu mot förr? — Svaret lemnar industrien sjelf : ese! — säger hon — huru vetenskaperna här visat oss en kort och säker väg till förr ej anade slutsöljder. — aSkåda!a — yttrar hon vidare — churu konsten infört dessa behagliga former; buru hon, medlande, sammanbinder smaken med de mäktigaste massor, de finaste handarbeten; och huru ändteligen omsorgen för framgången af mina företag bildat Föreningar, som, genom samdrägt och välvilligt nit, bemöda sig att med allvar och kraft verka till allmän nytta. a Öfverallt, der sådana föreningar bildat sig och stått under en kunnig, nitisk och oegenny:tig förvaltning, bafva de mäktigt bidragit till industriens utveckling och medfört förr knappt anade fördelar. Jag bar sett städer och orter, der Slöjd-soreningarne förfallit, och jag har funnit iodustrien der vara utan sammanhållning och aftynande. Jag har skådat nyligen inrättade föreningar i samma väg, hvilka redan utöfvat ett otroligt inflytande på lechnisk bildning uti sin omgisning. — Genom den undervisning, som dessa föreningar anordnat, och som sakenligt, utan inblandning af densamma icke tillhörande läroämnen meddelas, odlas arbetarens förstånd; hans förr till skadliga förströelser vända håg rigtar sig åt ämnen för nytta, bildning och trefnad; hans fordom hufvudsakligen på vana och användande af oförändrade bandgrepp grundade skicklighet, som nu ej mer finnes vara tillräcklig, förbättras och ökas genom konstens tillhjelp; och han finner, ju mer han får lära, allt flere skäl att inse, huru mycket som ännu äterstår att inhemta, iunan han kan kallas en rättskalsens slöjdidkare och handtverksman. Sådan blir då andan inom den till industriens framgång så verksamt bidragande, bildade arbetsklassen. — Må man tillbakahälla den ogrundade fruktan, att åldre slojdidkare och handtverksmän, genom det nu mera föråldrade sätt, på hvilket de inlärt sina sardigheter, kunde blifva satta tillbaka i de yngres opinion, sedan desse vunnit tidsenlig kunskap och skicklighet; och ännu mer må man nedtysta den röst, som vill höja sig för uttalande af orden : Med hvad jag i min tid lärt, har jag förvärlvat icke blott bergning, utan kommit i välstånd — hvartill tjena då dessa nyheter ?? — Den tid är längesedan förfluten, då sådana toma ord sunno anklang. Nej! man åtnöjer sig nu icke mer med hvad slojderna, för tiotal af är tillbaka, i allmänbet kunde erbjuda till förbrukning; och den, som wi industriellt hänseende stannar, år att beklaga. — Men det är icke blott slojdidkaren och handtverksmannen, som bör bemöda sig om behorig bildning för yrket; det är ännu mer nödvändigt för näringsidkaren och fabrikanten i dtort att vara techniskt bildad. Han, som skall styra silt verk, sin fabrik, silt faktori, han isynnerhe måste tillika med sin erfarenhet vara utrustad med erforderliga kunskaper och skicklighet i yiket. Han bör — hvilket är allmänt bekant, ismnerhet för eder, miue Herrar! — oafbrutet följa irdustriens framsteg i andra länder, utspana och använda nya uppfinningar och slutligen förskaffa sina produkter möjligast hastig afsättning. Det sednare bör vara hvarje slöididkares och handtverksmans syfte; men allas,