——LLLrr— — 0 td— — — A yä--AQ än uppträder, är dess naturliga supbi TAKEN t, trycket luktar al finkel och är lika sanhigsslöstsom det är obilligt och orättvist, så vida man ej med radikalism förstår detsamma som Östgöten, nemligen en hycklad opposition, sådan som 2 239 Minervas, eller en graå opposilion, sådan som salig Dägens. — Af alla poliliska sraktioner är den, bvilken erhållit namnet den rar dikala, minst böjd för alt ingå sostbrodralag med de andre partimännen, äfven om dessa bära liberalismens särger. ÅÄtminstone vill den först pröfva, hvad de gå för, och se, huruvida de vilja bevisa sina ord med sina gerningar. Gör han imellertid någon gång gemensam sak med en fraktion, hvars åsigter han annars i allmänhet icke byllar; så kan man vara fullt förvissäd om, att i denna sak icke . ligger något tidsvidrigt, förnuftsstridigt eller orättvist; älvensom att ban icke blir denna fraktions bundsfsorvandt blott af det skälet, att han träffar folk som äro missnöjda. Bevis bärsore skole vi dels längre ned, når fråga blir om hvad radikalismev egentligen är, och dels i en särskild artikel, i nvilken vi skole försöka utreda bvad den vill, taga oss friheten framlägga. Vidkommande Jönköpingsbladets åsigter af radikalismen, så äro de, såsom förut blilvit omförmäldt, nästan enahanda med Östgötha Correspondentens. Hvad som blilsvik anfordt mot de af honom uppställda satser. kan således äfven sämpas på dem, som Jönköpingsbladet uttalat. Sistbemähte tidning har imedlertid medeilvit, alt den strid om rätta betydelsen af begreppet radikalism, bvilken nu fortgår mellan publicitetens olikå organer, på del stora bela taget endast är en strid om ord, och att salunda Jonhopingsbladet, enligt Astonbladets och Handelstidningens definitioner af detta begrepp, äfven är radikalt. Det vill Jikväl icke så benämnas, och skälet till denna dess ovilja är, att epithetet cradikaln kommit i vanrykte och af Allmänheten anses vara synonymt med utopist, santast, visionär, exalterad, o. s. v. — Men hvem bar bragt detia epichet i vanrykte? Hvem bar på det först tryckt, eller rättare försökt trycka exaltationens, visionens, utopismens och revolutionens prägel? — Jo, absolutismens anbävgare, aristokraterne, de konservative och reaktionäre. Men de hafva åt nästan alla liberalismens sträfvanden sökt gifva samma sorhalliga särg, fått, genom sina falska forespeglingar, måängen alt dela sina åsigter och fortsätta ån i denne dag denna krigslist. Bör an epithetet aradikalo förkastas blott dersöre, all det lyckats de konservative atv bringa det i vanrykte; så mäste man älven af samma skäl förkasta epithetet aliberalo, ty äfven detta har motstandspartiet lyckats att hos månven få högst illa anskrilvet. Men detta vore ju att tillerkänna dess stratagem en makt och en betydelse, som det i sjellva verket hvarken egt eller kan ega, nemligen att berosva ett begrepp och alla de vid detsamma fästade bibegrepp deras ursprungliga och rätta betydese. Nog vete vi, att det under den katholska tiden lyckades wunkarne alt ät vissa lör de gamle Nordboarne heliga ord och begrepp gilva en soraktlig bemärkelse ); men vi lelve icke i. någon munkliid, äro inga bedningar, se verlden och de: ting i verlden äro från en helt annan synpunkt och under helt andra förhållanden, än våra förfäder: hvad oss beträffar, bör det följaktligen: för illistigheten cke vara så lätt att bortblanda begreppen, fö rvexla betydelsen af ew ord, eller at det gifva en ) Så t. ex. ösverflyttade munkarne den gamla benämningen As (Gud) på ett kadaver, och sedermera på åtskilliga andra. föraktliga föremål. De nychristne, för att uttrycka sin assky för den gamla asaliran; låto ordet vinna burskap i språket; : och så kom det sig, att ett ord, vid hvilket man: förut fastade ett det mest upphöjda begrepp, nu erhållit den allralågsla och mest föraktliga be