— — yn Ä! EE AA — som är förnuftigt, ändamålseuligt och menniskornas höga bestämmelse värdigt. Den bjuder skäl för sina åsigter, sina läror och sina bandlingar; den smyger icke i mörkret, utan låter himmelens sol uti hela verldeus åsyn besträla sin högburna, öppna panna. Föraktas dess varningar, hånas dess skål, undertryekas dess på förnult, billigbet, sanning och rättskänsla grundade läror; då vädjar den till allmänna opinionen, och: det blir då denna, som ger utslag i saken, det blir den, som, tvingar de motsträfvige att gifva efter, eller skylla sig sjelfve för hvad som bända kan. Framkallar radikalismen en revolution, i detta ords allmänna betydelse, så kan man håälla millioner mot ett runstycke, att skulden till densamma är att söka i motständares envisa hårdnackenhet, stoltbet och ofornult; icke i de läror, radikalismen förkunnat. 2) Missnöje med allt bestående är kännemärket på radikalismens karakter. Det är nästan obegripligt, huru en sä frisinnad och i många fall vål redigerad tidning som Östgötha Correspondenten kumat tillåta sig att uppställa en dylik sats. ben enda möjliga sorklaringsgrunden dertill är, alt den icke sjelf gjort sig någon klar reda för det ämue, hvaröfver den reflekterat. Vi äro så mycket mera böjda för att antaga detta, san den såsom radikalismens bär i landet varanie organer betecknat tidniagarne Dagen oh — Svenska Minerva. Men hvad i Guds namn är det för en radikalism, som dessa båda blad förkunnat? IIvilka konsequent genomförda relormer i tidseulig och nationell rigtning hafva väl de sordrat? Minerva innehåller den dag i dag är de mest bittra utfall mot tidens liberala strälfvanden, och Dagen gaf Allmänheten under sin korta tillvaro aldrig att förstå, hvad dess egentliga och innersta mening var. Den enda, fullständigt genomförda artikel, som blef synlig i Dagens spalter och betitlades: Två är af Konung Oscars regering, är snarare att anse såsom ett slags med reflexioner spåckadt register öfver: åtskilliga regeringsätgärder och andra med dem mer eller mindre sammanhang gande ämnen, än såsom en manifestation af redaktionens politiska tänkesätt. Ännu långt miodre kan bemälte artikel betraktas säsom ett programm, eller en politisk trosbekännelse. Missnöjd, det är sannt, var Dagen och är Minerva med ställningar och förhållanden under den nya regimen, wen icke är missnöje identiskt med radikalism, icke en subjektiv känsla af obelåtenhet synonym med ett begrepp af den utsträckning, som sistbemälte ord bar att innebära. Minerva år och forblilver till sin dödsstund konservativ, och om någon tidning, hvad dess politiska färg vidkommer, förtjenade benämningen grå,? så var det visst Dagen, ända ifrån dess egendomliga anmälan af sin tillvaro, till den stund, då allmänheten i ett extra-nummer underrättades om dess bortgång från den politiska. horizonten. Till den af Östgötha Correspondenten mot radikalismen framkastade beskyllning, att den skulle vara missnöjd med allt bestående, vilje vi något längre ned återkomma och öfvergå fördenskull till en annan af bemälte tidning uppställd sats, nemligen, alt 5) Radilalismen icke inom politikens område aklar några blodsband. Vi medgilve sanningsenligbeten af detta påstående så till vida, alt radikalismen endast gor afseende på saken, men icke på personen, och att den således i hvar och en, som förråder saken, ser en fiende, öfven om denne fordom varit bans intimaste vån eller blodsförvant. Så har det dock ingalunda varit Östgötha correspondentens mening, att hans ord skulle uppfattas och förstås; tvertom bär ban tecknat radikalismen såsom hyllande den jesuitiska mn: satsen, alt ändamälet belgar inedlen, och Sstålt, alt mMissnöjet. utider hrilken agt yl