Ännu några ord om BRadikalismem-. II. Hvad. åter beträffar Östgötha Correspondentens äsigter af radikalismen, så äro älven de i bögsta måtto felaktige. Låtom oss gå i ordning med de definitioner, han gifver, och de lyten, han påbördar densamme! 1) Radikolism är äfven republikanism och står inom monarkier alltid på en revolulionär ståndpunikt. Det blir svart, att, som sig vederbör, kunna till diskussion och granskning upptaga första hälften af denna sats, alldenstund ordet anfvena låter sig tyda på flere sätt, och det just icke kan vara så. säkert, att man uppfattar det i den bemärkelse, som Östgotha Correspondenten såstat vid detsamma, då ordet nedskress. Skall man med ordet (äfvena sorstå, att radikalism är detsamma som republikanism, så vederlågges denna sats af historien, som tydligt och klart ådagalägger, att man I oåndligt manga fall kan vara radikal, ntan att vara republikan. I England t. ex., der radikalismen först i stort utbildade sig och erholl sin egentliga och nu varande form, proklamerade icke radikalerne någon republik, ehuru de fordrade att ätskilliga institutioner skulle blilva mera demokratiska. För öfrigt kan man vara radikal i mycket annat, än rent af politiska tendenser, såsom t. ex. Lulher i religiost alseende; men som här endast är fraga om radikalismen såsom en politisk poteus, så vilje vi förbigå de andra former, under hvilka den kan uppträda. — Är åter meniugen, att ordet 4äfvenad skall beteckna, att radikalismen endast är eu förklålld republikanism, så kan man komma till denna slutsats endast derigenom, att man, i likbet med de manga, som skrilvit i enväldets och aristokraternes interesse, påstår, alt den stora franska rtevolutionen utgick från radikala grundsatser. Man lörvexlar då orsaker och verkningar, eller, med andra ord, man tillskrilver de af behof och mensklighet påkallade och derföre iverksalta resormeraa de ytterligheter, som af revolutionen sedermera begingos. Men med samma skål kunde man äfven på religionens räkning sälla de grymheter. som Spanjorerne tillläto sig mul de s.k. Indianerne, och på civilis ationens de olagligheter, orättvisor och förodmjukelser af alla slag, som Norra Amerikas insödingar fått vidkännas sedan Europeerne i deras land nedslagil sina bopålar. bet vore sedan icke svart, alt, med tillbjelp af litet logik och dialektik, komma till den slutsatsen, alt hvarken religion eller civilisation borde sinnas, af det skal, alt de båda kunde begagnas till täckmantel för grymheter och orättrisor. För en dylik slutkonst vilje vi dock bedja Gud bevara både oss och andra. Vunne den insteg, och blesve den öfverallt tillämpad ; så vore hedendomen, under hvilken lagen dock fanns inskrisfvea i wmenniskornas hjertan, vida all soredraga framför det tillstånd, i hvilket ineuskligheten under sådana förhållanden skulle soroättas. U—ttrycket: eradikkalismen inom monarkier står alltid på en revolutionar ståndpurkta innebär sanning endast så ull vidi, om mån tager arevohutiöne såsom motsats af ar ea ktiona och med den förra forstar en rörelse framåt; med den sedaare en rörelse tillbaka. Tauker man sig åter revolutionven med alla de ytterligheter, grymheter och fasor, som t. ex. åtsoljde den stora franska folkresningen, så mäste vi på det allvarligaste proleslera emot satsen, alt radikalismen i monarkien alltid befinner sig på en revolutionär ståndpukt.? Radikallsmen vill se stora allmänna, hela statskroppen och meuskligheten gagnande priuciper genomsöras; den kämpar för fria och sornustsenliga reformer och institutioner; men dea vill icke imedborgerliga krig, inga Modsutgjutelser, inga ihvannmStnrvintinnnn FSE VE LEG I KS rett AES SE AÄ