det endast messlingen, som härvidlag försokte ett attentat, och som med detsamma blef en sjukdom på högsta modet. Också beklagade sig en ung fru, som gerna ville vara modern, öfver, att hon redan för längesedan hast messingen. Mycket skulle ännu kunna tilläggas om Konungens vistande i Skåne; men dels skulle detta oref kunna vexa till omfånget af en skrifvelse, såsom Orvar Odd säger, och dels behöfver man alott alt såsom in summa tillägga, att folkets illgifvenhet och kärlek oförställdt yttrade sig, wvarbelst. konungen med. sin familj visade sig. Ådant var sorbållandet icke blow i Sverige, uan äfven i Danmark, der konung Oscar aldrig lämnes utan tillägg af de vackraste epitheter, ch det ofta i superlativ grad. Med denna stoa fond af popularitet i trenne honungariken, åunde också konung Oscar med full trygghet kaga initiativet i de stora frågor, på hvilkas afgörande nationen väntar, och bvilka måhända aom kort fordra hans konungsliga ord till stadästelse. Tegnrs ord torde bär med rätta kun9a tillämpas: Hlärförarn ensam vinner icke slaget, De djupa leder vuma det åt honom. Likasom det nordiska studentmötet hade de skandinaviska sympathiernas utbredande till följd, så skulle äfven, enligt de sanguiniska förboppningar, man hört yttras, det i sommar inträffade konungamötet göra sig evigt minnesvärdt genom stora och glädjande resultater, så att man icke allenast i Sverige finge fira de väntade reformernas seger, utan äfven attkoog Christian, såsom ett bögsinnadt offer åt tidens fordringar, skulle förläna Danmark en friare statsförfattning, ja tillochmed en konslitution. Huru ginge det då med. de arysligt tillamnadeo krastyttringarne i Holstein? Männe detia heriigdöme då skulle sälta tyska censurserlan och Iohannisbergaras maktord framför den fria medborgarrätten i det konstitutionella Danmark? bet tror man icke i Köpenhamn, der man af lätt förklarliga skäl icke är tyskeriet bevågen. Till firande af Josephinadagen den 21:ste Åug., gaf Herr N. Lilja i Billinge en blomsterfest, jemte vauxhall med musik, lampor och dans samt sexa. Festen besöktes både af herrskaper och allmoge. Skalden och blomstervännen Lilja har till detta allagsna, af naturen ej särdeles gynnade ställe, der han fungerar såsom klockare, medfört sin kärlek för blommor, hvilka han der odlar i stor mängd, och till hvilkas betraktande han på ofvannämnde sätt inbjudit allmänheten. När man så ofta hocr beskrilvas, huru kungliga personers namusoch födelsedagar siras endast med ätande och drickande, kan man ej annat än. sosorda ett dylikt försök, att, jemte ett ädlare nöje, på samma gång väcka skönhetssinnet och rigta uppmärksamheten på Guds blidaste skapelser, de älskliga blommorna. Vi säste med afsigt uppmärksamheten på Herr Liljas blomstersest, på det att den må kunna sortsätias och vinna efterföljan äfven i andra landsörter. Under vistandet i Skåne och med den lisliga kommunikation, som derisrån eger rum med nabolandet, blir man i tillfälle att likasom på nära håll betrakta den skandinaviska iden och dess verkningar. Vi hafve skådat densamma icke endast i galladrägt vid dessa högtidliga gästbesok, hvilka i sommar egt rum, utan äfven under andra förhållanden i lifvet, ty den ingår märkbart i allt samlif de begge folken emellan; ja tillochmed i enskildta förhållanden och inom samiljelisvets slutna områden är denna ide en talisman, ett inträdeskort till förtroende, vänskap och gåstsrihet. Man kan nästan säga, att hvarhelst Sveuskar och Daaskar sammanträlfa, uppstår likasom af sig sjellt ett litet Skandinavien. Denna ide är icke mer den studerande ungdomens eller vissa korporationers uteslutande tillhörighet; den har redan utbredt sig ibland alla klasser af medborgare. Såsom ett bevis på detta förhållande ser man på nästan hvarje ångbål ibland passagerarne ett antal bönder från Skåne med sina avinnor. föranledda af det vän: — —— — ————— — — — — — RR RR ———